Sorterna har spårats upp och samlats in vid Programmet för odlad mångfalds inventeringar av äldre trädgårdsväxter i Sverige. De finns bevarade i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Efterhand lanseras de mest intressanta sorterna på marknaden under varumärket Grönt kulturarv®.

Taggtrådsros Rosa x pteragonis ’Kärnan’
Skåne, 1930-talet

Sorten ’Kärnan’ är en spektakulär taggtrådsros, namngiven efter fyndplatsen, rosenträdgården vid det kvarvarande tornet efter det medeltida Helsingborgs slott. Rosen är vackrast som solitär där dess tidiga blomning och vackra röda vingade taggar kommer till sin rätt, men kan också användas i buskage eller som friväxande hög häck.

’Kärnan’ är antingen en mutation av Rosa x pteragonis, taggtrådsros, eller en hybrid där denna ingår. Taggtrådsros omtalades första gången i Sverige 1939 och salufördes mellan 1944 och 1960 av sex svenska plantskolor. År 1912 köpte Helsingborgs stad det område vid landborgen i centrala Helsingborg som tidigare disponerats av apoteket Kärnan och då kallats Apoteksträdgården. Området var först tänkt att fungera som plantskola men 1937 ritade stadsträdgårdsmästare Oskar Henrik Landberg ett förslag på de planteringar som realiserades åren efter.

’Kärnan’ kan identifieras på ett foto taget i slutet av 1940-talet. Sorten var en av 13 rosor som 2017 växte kvar på de platser de planterades på 1938-1939. Var rosorna inköptes är okänt. Många av de moderna busk-och rabattrosor som planterats har genom åren dött och bytts ut och trädgården har i flera omgångar också omgestaltats för att förenkla skötseln. Rosen ’Kärnan’ står dock kvar och ingår nu även i Grönt kulturarv®.

Taggtrådsrosen ’Kärnan’ är en buskros med kraftigt och tätt växtsätt med utspärrade till bågböjda grenar och ofta hängande grenspetsar. Sorten blir 2,5 meter hög och nästan lika bred. Taggarna är dels stora och vingade, dels korta och borstlika. De vingade taggarna är upp till 3 cm vid basen och 1,5-2 cm långa. Mycket riklig blomning från slutet av maj till mitten av juni i landets varmaste delar. Vita skålformade enkla blommor med fem kronblad, ett per blomskott. Få nypon, svag till medelstark doft. Troligtvis härdig till zon 6.

Spinosissima-ros Rosa (Spinosissima-Gruppen) ’Dala-Floda’
Dalarna, 1930-talet

’Dala-Floda’ är en mycket odlingsvärd spinosissima-ros som känns igen på sitt låga växtsätt och de fyllda blommorna som länge är bollformade. Rosen återfanns på många platser i Sverige under Rosuppropet och har lokalt kallats ”Nyfäborosen” och ”Silvbergrosen”. Sitt sortnamn fick den av Pom 2021 efter platsen i Gagnefs kommun där den samlades in för bevarande. Sorten påminner om hur den gamla sorten ’Nana’ beskrivs, men då de inte kunnat jämföras introduceras den med sortnamnet ’Dala-Floda’.

Donatorn berättar att denna lågväxande fyllda pimpinellros med en lätt fin doft har vuxit vid Masergården, tidigare kallad Spikgården, i hela hans liv. Henrik föddes 1946. Gården ligger vackert mitt i den gamla byn i sluttningen mot Flosjön. Rosen växer idag i ett stort, närmast marktäckande bestånd. Gården har funnits i familjens ägo sedan 1700-talet. Då flyttade anmodern Lena till gården från Sibbo norr om Helsingfors, som hustru till soldat Flodin som varit i Finland och krigat. Paret gifte sig 1780. Släktsägnen berättar att Lena ofta satt på gårdstunet och lät sina finska sånger klinga ut över Flosjöns vatten, medan hon drömde om ungdomens hembygd.

Spinosissima-rosen ’Dala-Floda’ är en buskros som kan bli 0,6-1,2 meter hög. Tätt växtsätt, upprätta till bågböjda grenar med talrika taggar och gråaktigt gröna till mörkgröna blad. Riklig blomning i juni. Blommorna är 3-4 (-5) cm i diameter, fyllda med 20-40 kronblad. Först bollformade, senare skålformade. De vita blommorna har ibland rosa fläckar på kronbladens undersida. Starkt väldoftande av citrus. Nyponskaften är helt eller delvis köttiga och glandelborstiga. Nyponen få, plattrunda, 1,5-2 cm i diameter, glänsande kala och mörkt vinröda till svarta. En frisk, ny Grönt kulturarv®-sort, härdig till zon 7-8.

Humle Humulus lupulus ’Klev’
Uppland, 1600-talet

Klev ligger i Olands härad och Alunda socken. År 1642 upprättade lantmätaren Mårten Christiernsson en karta över Klev. Det fanns då 2020 stycken humlestörar i byn. När humlen samlades in växte humleplantor undanskymt vid en stenmur och ett uthus inte långt från den undre väderkvarnen som finns på originalkartan.

Kartan över Klev från 1642 visar sju hemman och lika många humlegårdar. Humlegårdarna var små med 240 till 350 störar. Det går att följa humlegårdarna vidare genom 1700-talets skiftesdokument och vid storskiftet 1789 nämns sex skiften med humle, utspridda på olika platser i byn, både på första och andra gradens jordar. Roslagen och norra Uppland utmärker sig historiskt som viktiga humlebygder. Upplandslagen slog redan under 1200-talet fast hur mycket humle varje skeppslag skulle betala i skatt till ledungsflottan. På 1600-talet utmärkte sig häraderna norr om Uppsala för sina många och små humlegårdar.

’Klev’ blommar från början av juli i Skåne med tvåkönade blommor samlade i toppställda ax som är påfallande spetsiga. Kronbladen är ljust rosa med fin, djupare rosa teckning inuti. Är steril och bildar inga frön men sprider sig snabbt med underjordiska rotskott. Sorten är välbesökt av nektarsamlande insekter som fjärilar, blomflugor och honungsbin när den blommar.

’Klev‘ är en mycket vacker humle med stora ovala kottar som blommar i slutet av juni och mognar i mitten av augusti. Kottarna bildas på medellånga sidogrenar fördelade på plantans två övre tredjedelar.

Vid provodling i Julita uppmättes under ett år en hög alfasyra (6,1 viktprocent) och hög oljehalt (0,95 ml/100g). Ingen provbryggning är gjord. ’Klev’ var en av de sorter som Sparrisuppropets projektledare Else-Marie Strese valde ut som mest odlingsvärda och intressanta för uppförökning efter att Poms provodlingar av svensk kulturarvshumle vid Julita gård 2018 avslutats. I Nationella genbanken i Alnarp tillhör den de tidiga favoriterna och har vissa år varit den allra första sorten att klättra till toppen av sin stör. Denna nya Grönt kulturarv®-sort förökas av Elitplantstationen.

Humle Humulus lupulus ’Gamla Källmon’
Södermanland, 1700-talet

Gården Gamla Källmon låg strax söder om dagens Katrineholm i närheten av Stångsjö. När gården byggdes är okänt, men den finns med på en karta från 1677. I början av 1700-talet fanns där en humlegård med 150 störar. Humlegården utvidgades efterhand för att 1813 omfatta 900 störar. Sedan minskade humleodlingen snabbt. Bara fem år senare var det 500 störar och 1835 endast 100. 1865 togs humlegården bort.

År 1880 kom Eric August Dahlgren (född1842) till gården tillsammans med sin hustru Carolina Matilda Jacobsdotter (född 1846 i St Malm). Omkring 1900 hade familjen byggt färdigt Nya Källmon och flyttade dit. Sedan dess har Gamla Källmon varit obebodd och idag finns endast stengrunden kvar invid vilken humleplantan är funnen. Stengrunden ligger precis vid en gammal väg som ledde till Forssjö. Idag ligger platsen avsides, då vägen i stort sett är borta.

Sorten ‘Gamla Källmon‘ är en mycket odlingsvärd sort med stora ovala aromatiska kottar som blommar i slutet av juni och mognar redan i början av augusti. Kottarna bildas på korta sidogrenar fördelade på plantans två övre tredjedelar. Vid provodling i Julita uppmättes mycket hög alfasyra (7,2 viktprocent) och oljehalt (1,08 ml/100g). Provbryggningen gav utmärkt arom och smak som beskrevs som örtig/kryddig.

‘Gamla Källmon‘ var en av de sorter som Sparrisuppropets projektledare Else-Marie Strese valde ut som mest odlingsvärda och intressanta för uppförökning efter att Poms provodlingar av svensk kulturarvshumle vid Julita gård 2018 avslutats. I odlingsförsök har sorten visat sig mogna tidigare än alla de sorter som redan lanserats under varumärket Grönt kulturarv®. Sorten förökas av Elitplantstationen.

Källa: Programmet för odlad mångfald, Pom
Foto: Lars-Åke Gustavsson, Erik de Vahl och Else-Marie Strese

Läs mer om Grönt kulturarv®-växter här och här och här och här.