Bourbonrosen Rosa (Bourbon-Gruppen) ’Great Western’ är sedan länge en del av den svenska roskulturen. Sorten förädlades i Frankrike 1840 och salufördes första gången i Sverige 1845. Under 1900-talets första hälft var den svår att köpa i Sverige eftersom få plantskolor tillhandahöll den, men detta till trots växer ’Great Western’ i dag i många äldre trädgårdar. Den ’Great Western’ som nu förökats upp och lanseras har odlats i Skåne åtminstone sedan 1930-talet. Den odlades av Frida som på 1940-talet bodde i Eljaröd, men som innan dess hade odlat den i Lövestad, Spjutstorp, Öja, Yngsjö Kärr och Broröd och tagit med den vid alla flyttar.

’Great Western’ är en buskros med kraftigt, tämligen tätt växtsätt med upprätta till bågböjda grenar. Sorten blir 1,5–2,5 meter hög, ibland ännu högre. Bladverket är grönt, matt till något glänsande och läderartat. Blomningen är mycket riklig under en period från omkring midsommar till mitten av juli i de varmaste delarna av landet. Blomman är karmin- till purpurröd som blir ljusare under blommans utveckling samtidigt som de yttre kronbladen ofta är ljusare än de inre. Blommorna är 8- 11 cm i diameter och doftar starkt och sötaktigt. Zon 1-5.

Gallica-rosen Rosa (Gallica-Gruppen) ’Pustebacken’ är en karaktäristisk sort i Gallica-Gruppen. Sorten har stor spridning och har odlats ända sedan 1800-talet i Sverige. Under Poms inventering har ’Pustebacken’ påträffats på många platser, i trädgårdar men också på ödetomter. Den är särskilt vanlig i Halland, norra Skåne, Blekinge samt södra och östra Småland. Sortens ursprung och originalnamn är okänt, men den har med största sannolikhet ett utländskt ursprung. Pom har valt att ge denna attraktiva och mycket odlingsvärda ros det nya namnet ’Pustebacken’ efter den plats där rosen som valts ut till Nationella genbanken samlats in. Den odlades av Kristina som bodde på Pustebacken i Gungvala, Asarums socken i Blekinge och som var mycket intresserad av blomsterodling. Tillsammans med en av sönerna anlade hon i början av 1900-talet en mindre blomsterodling i en ängsmark en bit från bostadshuset och från denna odling stammar rosen.

’Pustebacken’ är en buskros med tämligen tätt växtsätt. Den blommar från omkring midsommar till mitten av juli i de varmaste delarna av landet. Blommorna är bollformade och tätt fyllda. Blomfärgen skiftar från mörkrött, sedan karminrött och slutligen blåaktigt violett. Doften är frisk och lätt syrlig med inslag av sockerkaka, mossa, barr och näckros. Sorten blir 1,0–1,8 meter hög. Zon 1-5.

Rugosa-rosen Rosa (Rugosa-Gruppen) ’Gryts Bruk’ är en tidigare okänd sort som mycket väl kan vara en spontan hybrid med lokalt ursprung i Närke, troligen i trakten av Gryts bruk. År 1965 togs rotskott från en då runt femtio år gammal, förvuxen häck av denna ros vid en gammal stuga i utkanten av brukssamhället Gryts bruk. Rotskotten togs med till en privatträdgård i Skåne. Där har rosen odlats och bevarats i flera led i samma familj. Hösten 2019 besökte Pom Gryts bruk för att studera miljön och försöka återfinna sorten. Pom fann då att rosen ’Gryts Bruk’ alltjämt växer i flera trädgårdar i trakten.

Rugosa-rosen ’Gryts Bruk’ är en buskros med tätt och brett växtsätt. Sorten blir 1,0–1,8 meter hög och skjuter förhållandevis få rotskott. Blommorna, som är tätt fyllda, skiftar från varmt, mörkt rosa till ljust och svagt blåtonat rosa och har en medelstark till stark doft av kryddnejlika och övermogen frukt. Blomningen är riklig från omkring mitten av juni till första hälften av juli. Ofta kommer ett svagare flor på eftersommaren. Bladverket har rugosa-rosornas karaktäristiska utseende, men småbladen är mindre än hos många andra sorter i gruppen. Zon 1-5, troligen även zon 6.

Bukettviol Viola x williamsii ’Ullas Favorit’ har ett tuvbildande växtsätt och väldoftande, ljust lila blommor som skiftar i vitt. Sorten är en fin kant- och stenpartiväxt med lång blomningstid, från maj till oktober. Blommorna, som sitter på 10 cm långa, upprätta stjälkar, är vackra att ta in till buketter.

Bukettviol är en perenn som blev populär i Sverige på 1910-talet. Under 1930-talet såldes en mängd olika sorter från svenska plantskolor och handelsträdgårdar. Bukettviolen som fått sortnamnet ’Ullas Favorit’ går att spåra till tidigt 1940-tal.

Ulla, som gett namn åt sorten, växte upp i Vaggeryd i Småland på 1930- och 1940-talen. Hennes pappa var mycket trädgårdsintresserad och hade anlagt en trädgård, full av blommande prydnadsväxter. Här tillbringade Ulla mycket tid och intresset för trädgård och trädgårdsväxter väcktes. Särskilt mindes hon den del av trädgården som hennes pappa planterat med bara blå- och vitblommande växter. År 1942 köpte familjen ett hus på landet några mil från Vaggeryd och redan samma år började Ullas pappa planera och anlägga en trädgård också där. Växter till trädgården fick han från vänner och släktingar, men många flyttade han också från sin trädgård i Vaggeryd och bukettviolen var en sådan växt. Ulla mindes att violen kom till trädgården kort efter att familjen köpt huset, kanske redan 1942. ”Jag älskade blommor redan då” berättade Ulla och violen var en av dem som hon tyckte mest om. Varifrån hennes pappa fått violen visste hon inte, men trodde att han fått den av vänner eller bekanta. Ulla berättade att han gärna tog emot växter som var äldre och var mån om att spara gamla sorter.

Mån om att spara gamla sorter blev även Ulla. Så småningom övertog hon huset och tog noga hand om växterna i trädgården. En av dem var bukettviolen – vacker, väldoftande, ett älskat barndomsminne och en av Ullas favoriter.

Grönmynta Mentha spicata ’Fägre’ är en vital och rikligt blommande grönmynta med angenämt aromatiska blad och upprätt växtsätt. I Skåne blommar den från början av juli med blommor samlade i toppställda ax som är ovanligt spetsiga för att vara en grönmynta. Kronbladen är ljust rosa med fin mörkare rosa teckning inuti. Den sprider sig snabbt med underjordiska rotskott och är mycket populär bland pollinatörer när den blommar.

År 1931 var Berits svärmor nygift och hade med sig myntan från sitt föräldrahem i Fägre i Töreboda kommun till den nya bostaden i Ekeskog. Hon hade vuxit upp i en växtintresserad familj och myntan hörde, tillsammans med en munkrenfana, till ”körkeblömmerna”. Det var de växter som togs med till kyrkan för att läggas i psalmboken. ”Prästens predikan var lång och sällan alltför spännande, så när man höll på att nicka till gnuggade man de aromatiska bladen och förde handen till näsan” berättar Berit. ”Spjutmyntan”, som den kallats i familjen, har i sin tur gått i arv till Berit.

Åbrodd Artemisia abrotanum ’Predikoväcka’ är insamlad i By socken i södra Dalarna. Sorten har fint flikiga blad med söt, mild citrusdoft. De fjäderlika friskt gröna bladen bildar en fin och formstark kudde. ’Predikoväcka’ blir ca 1 m hög och bladverket mörknar om hösten. Sorten bryter vintervilan senare än annan åbrodd som provodlats av Pom och är troligtvis lämpad även för landets norra delar.

’Predikoväcka’ växte ursprungligen på Nylandet i By socken i Södra Dalarna omkring 1910-1915. Anders, som donerat växten, berättar att detta var platsen där hans far bodde under sin uppväxt och varifrån fadern senare hämtade åbrodden. Åbrodden har därefter följt familjen genom åtskilliga flyttar i Mellansverige för att 1962 till slut få sin hemvist hos Anders i Oxelösund. Namnet ’Predikoväcka’ kommer från den äldre traditionen att lägga några kvistar åbrodd i psalmboken att dofta på under predikan för att inte somna i kyrkan.

Text: Programmet för odlad mångfald, Pom
Foto: Lars-Åke Gustavsson, Linnea Oskarsson och Erik de Vahl