Årets Ros 2020 och nio andra rosor för offentliga miljöer

‘Louise Bugnet’ är Årets Ros 2020. Det är en kanadensisk buskros som tillhör Rugosa-gruppen. Den har blivit mycket populär i vårt land tack vare sin härdighet och sundhet, skriver Rosens Dags nomineringsgrupp, som även utser Årets Ros.

Vackra 'Louise Bugnet' är mångas favorit.

Rosens Dags expertgrupp har i år riktat in sig på att nominera Årets Ros-kandidater som de rekommenderar varmt för offentliga planteringar. Rekommendationerna gäller främst för parker men även för andra planteringar med mycket plats. Expertgruppen menar att rosor på senare tid ratats i offentliga planteringar, trots att det finns gott om lättskötta rosor som är perfekta för den typen av miljöer. Sorterna passar naturligtvis också i privata trädgårdar, som insyns- och vindskydd till exempel.

De nominerade – och rekommenderade – är:

HANSALAND
En relativt ny rugosahybrid från Kordes, en av få rosor med klarröda blommor i Rugosa-gruppen. Den har snabbt blivit populär som en ständigt blommande buske. Sorten passar både som solitär och som häckväxt och blir cirka 1,5 meter hög och bred. Busken växer tätt och upprätt, grenarna är tätt taggiga och bladen slätare än hos många av de vanliga rugosahybriderna. De får sällan besvärande angrepp av sjukdomar. Blommorna är medelstora, fyllda, vackert formade men saknar doft. Nypon bildas inte. HANSALAND är anspråkslös när det gäller jord och gödsel. Den är dessutom torktålig. Härdig till zon 5-6.

‘Jens Munk’
Är också en rugosahybrid. Den tillhör Explorer-serien, framtagen i Kanada redan 1974. Det är en pålitlig, rikligt och kontinuerligt blommande buskros för zoner upp till 6. Höjden är cirka 1,5 meter. Liksom de flesta rugosarosor är sorten mycket taggig. Bladen är helt friska. De klarrosa blommorna är fyllda och mycket välformade. Doften är stark. Rosen har inga stora krav på jorden utan är anspråkslös och lättodlad, som resten av rugsahybriderna.

‘Ritausma’
Förädlades i Lettland redan i början av 1960-talet men blev inte uppmärksammad i övriga Europa förrän på 90-talet. Den här stora buskrosen tillhör Rugosa-gruppen och har enormt taggiga grenar. Bladen är också typiska för rugosor, blanka och helt friska. Blommorna är mycket vackra, medelstora i vitt och ljusrosa. Doft saknas liksom nypon. Den första blomningen är mycket riklig med start kring midsommar. Efter ett uppehåll kommer ett andra flor. ’Ritausma’ är härdig till zon 6, eventuellt 7. Sorten är anspråkslös och mycket lämplig som häck.

Louise Bugnet’
En kanadensisk buskros i Rugosa-gruppen som blivit mycket populär i vårt land tack vare sin härdighet, zon 6-7, och sundhet. De vackra, vita och relativt stora, doftande blommorna slår ut ur knoppar som är mer eller mindre mörkt rosaröda. Skotten och grenarna är taggfria och de mörkgröna bladen lätt glänsande. Busken kan bli upp emot 1,8 meter med en bredd på 1,5 meter men kan hållas lägre genom beskärning. Blommorna kommer i toppen på skotten, så blir busken hög syns blommorna mindre. Anspråkslös när det gäller jord och gödsel.

Buskrosen ‘Nevada’

Förädlad av spanjoren Pedro Dot, introducerades 1927 och har behållit sin popularitet sedan dess. Det beror dels på att sorten är härdig till zon 5-6, dels på den otroligt rikliga blomningen som får busken att likna en snödriva mitt i sommaren. De halvdubbla blommorna är stora, vita och har en gul krans av ståndare i mitten. Busken kan bli upp emot 2 meter hög och lika bred. I slutet av augusti kommer en andra blomning, mindre riklig än den första. ‘Nevada’ kan få svartfläcksjuka i de lägre zonerna, i högre zoner är den friskare. Trivs bäst på god, lerblandad jord.

Rosa helenae ‘Hybrida’
Kan bli en stor klätterros i exempelvis ett träd, där den kan nå en höjd på 8 meter. Det här är en fylld honungsros som blivit mycket populär i vårt land då den är både härdig och frisk. Som friväxande bildar den en hög och bred kupol översållad av blommor kring midsommar och en bit in i juli. Rosen kan också planteras vid olika ställningar och behöver då beskäras. Få rosor har en så stark och fin doft som dessutom sprider sig långväga. Den klarar zon 5 i ett varmt läge men blir inte lika stor där som i lägre zoner.

Rosa moyesii ‘Geranium’
Är en form av Rosa moyesii, mandarinros, med en varmare röd färg på blommorna, som är 5-7 cm breda. Växtsätt som arten, busken blir cirka 2,5 meter hög och lika bred med bågböjda grenar. Den är anspråkslös beträffande jorden och behöver inte gödslas när den etablerat sig. Kräver heller ingen årlig beskärning. Man behöver bara ta bort äldre stammar som inte blommar lika rikligt längre. Nyponen är mycket dekorativa, orangeröda, långsmala och upp till 5 cm. Härdig till minst zon 5, eventuellt 6 och frisk.

‘Aicha’
En spinosissimahybrid som förädlades av dansken Valdemar Petersen 1959. Det är en mycket vacker buske med stora gula blommor som bleknar till nästan vitt. Ståndarsträngarna är mycket dekorativa, stora och rödbruna. Doften är stark. Nyponen är också dekorativa, stora och kastanjebruna. Höjden på busken kan bli upp emot 3 meter och bredden cirka 2 meter.
Första blomningen i juni är mycket riklig. På sensommaren kommer en andra blomning men med färre blommor. Rosen är härdig upp till zon 5, eventuellt 6 och mycket frisk. ’Aïcha’ nöjer sig med medelgod jord och kräver minimalt med skötsel. Det enda som behöver göras är att ta bort gamla skott som inte blommar så bra längre.

‘Hurdal’
En ros av tyskt ursprung som fördes in i Norge på 1800-talet och fick namnet av orten där den planterades. Det är en mycket härdig och frisk ros som klarar till och med zon 7. Den blir en stor buske, upp till 3 meter hög, som ofta växer trädlikt. Den klarar lätt skuggiga platser och sämre jord. Kräver ingen skötsel. Blommorna är cirka 7-8 cm, vackert formade och halvfyllda. ‘Hurdal’ blommar i de södra delarna av landet från midsommar till mitten av juli. I norr några veckor senare. En utmärkt ros för offentliga planteringar.

‘Wasagaming’ (uttalas som det skrivs)
Ännu en rugosahybrid. Denna skapades av Frank Skinner i Kanada 1939. Det är en underbart vacker ros med kallt rosa blommor som liknar gammaldags centifolia- eller bourbonrosor. Busken blir mellan 1,5 och 2 meter både i höjd och bredd. I juni är den översållad av fyllda blommor med en stark och fin doft som känns på långt håll. Som de flesta rugosahybrider är den taggig men taggarna är inte lika stora som hos många andra rugosor. Den trivs bäst i lätt, sandblandad jord och kräver ingen gödsel. Som övriga rugosahybrider är den helt frisk och härdigheten räcker till minst zon 6.

Text och foto: Rosens Dag, Helena Verghese Borg, Lars-Åke Gustavsson, Margareta von Rosen