Stadsträd har ett mycket högt värde generellt. De skyddar från översvämning, hetta, luftföroreningar, buller och hårda vindar. Till detta kommer väsentliga insatser för klimat, biologisk mångfald och människors välbefinnande. Men till de särskilt skyddsvärda räknas bara den absoluta gräddan av träd. Naturvårdsverket delar in dem i tre kategorier. De gäller för såväl levande som döda träd:

• jätteträd: träd grövre än 1 meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd.
• äldre träd: gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år.
• grova hålträd: träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i stammen.

De här träden är oersättliga hem för en mängd arter av insekter, lavar, mossor och svampar. Antal arter och populationernas storlek ligger på många gånger högre nivåer än hos yngre och mindre träd. Det är mångfalden av mikromiljöer som gamla träd erbjuder, inte minst i bark, håligheter och död ved, som gör att så många olika organismer hittar hem där.

Särskilt skyddsvärda träd finns i hög grad i betesmarker, alléer, gårdsmiljöer och på kyrkogårdar. Därför har tidigare versioner av åtgärdsprogrammet fokuserat på landsbygdens träd.

Många skyddsvärda i städer

– Men vid inventeringar såg vi att det finns väldigt många särskilt skyddsvärda träd, och sådana som är på god väg att bli särskilt skyddsvärda, inne i städerna. Då blev det viktigt att ha mål även för tätorter, säger Karin Sandberg vid länsstyrelsen i Västmanland, nationell koordinator för särskilt skyddsvärda träd och författare till åtgärdsprogrammet.

Det visade sig dock vara svårare att formulera mål om gamla, grova och håliga träd i städer, där det krävs ett annat säkerhetstänk än på landsbygden. Ett generellt mål om att bevara exempelvis 80 procent av gamla, grova träd skulle inte fungera. Vid diskussioner med trädexperter kom tanken upp om att använda krontäckningsgrad som en faktor att knyta en målsättning till.

– Ett gammalt träd ger väldigt mycket mer krontäckning än unga träd. Det går helt enkelt inte att nå upp till höga procentsatser utan gamla träd. Därför ger målet om 25 procent krontäckningsgrad till 2030 incitament såväl till att vara rädd om gamla träd som till att plantera och vårda nya. Vilket är precis vad vi vill åstadkomma, säger Karin Sandberg.

Vägledande dokument

Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas olika åtgärdsprogram är vägledande dokument som ingår i arbetet med att nå våra miljökvalitetsmål. Programmen syftar till att bevara de allra mest hotade arterna och naturtyperna i Sverige. En mycket stor del av vår biologiska mångfald är knuten till just gamla träd. I nuläget minskar antalet särskilt skyddsvärda träd i landet. Det är en utveckling som är viktig att stoppa även ur ett internationellt perspektiv. I Sverige har vi nämligen fortfarande relativt stora bestånd av de här träden jämfört med andra nordeuropeiska länder.

Inför 2030 finns även ett mål om minst en biodepå i varje tätort där kommunen aktivt sparar död ved. Naturvårdsverket skriver också att det senast 2024 bör finnas en kommunal strategi för att långsiktigt behålla särskilt skyddsvärda träd och för att uppnå ökad livslängd för alla träd inom detaljplanelagt område. En viktig del i strategin är en långsiktig plan för hantering av så kallade efterträdare, alltså de träd som står på tur att bli särskilt skyddsvärda.

Råd om hur du uppnår mål om trädkronstäckning hittar du här.
Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd hittar du här.
Lyssna gärna på Trädpodden 39 där Karin Sandberg är gäst och berättar mer om särskilt skyddsvärda träd.
Artikeln finns även hos Green Cities Sverige.

Text och foto (där inte annat anges): Berit Haggren