Mona Holmberg tipsade om många prima perenner när Säve Plantskola höll öppet hus tidigare i höst. Mona driver Holmberg & Strindberg Trädgårdskonsulter i Göteborg tillsammans med Ulf Strindberg, och har lång erfarenhet av perenner i offentliga miljöer. I föredraget koncentrerade hon sig på arter och sorter som är särskilt fina under sommar och höst.
– Den här gången har jag också medvetet valt att lyfta fram perenner som inte är marktäckare. Bra marktäckare pratar jag annars både ofta och gärna om, sa Mona Holmberg.
– Plymspirea, Aruncus dioicus, är en gammal goding som var vanlig i trädgårdarna förr och som står kvar så länge ingen gräver upp den. Ett bevis så gott som något på att det är en långlivad och pålitlig perenn. Den ser vi alldeles för lite av i offentliga miljöer.
– Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis, är vanlig, och det är förstås inte utan anledning. Den är vacker, tålig och kanonbra som kantväxt. Den håller till och med emot en gräskant och tål att tuktas från sidan med gräsklippare.
– Brinnande kärlek, Lychnis chalcedonica, är lite klen första året efter plantering men låt inte det avskräcka dig. Snart växer den till sig och är både pålitlig och långlivad.
– Julrosor, Helleborus, är verkligen pålitliga. Några fina sorter är ’Winter Moonbeam’, ’Blue Lady’ och ’Double Red’. Senare sorter, de som blommar i mars och framåt, är generellt bäst.
”För en lyckad perennplantering är det nödvändigt att starta med en ogräsfri jord (och att rensa bort ogräs innan det fröar). Gödsla jorden i samband med plantering och vattna alltid efteråt – även om det regnar.”
– Luktpioner, Paeonia lactiflora, står kvar till och med i övergivna trädgårdar. Det är viktigt att vara försiktig med rötterna vid plantering och att inte plantera alltför djupt. Om man retar sig på att de lägger sig får man sätta stöd eller plantera annan växt intill som kan stötta upp eller fungera som kudde, till exempel jättedaggkåpa.
– Daglilja, Hemerocallis, finns i enormt många färger. Det pågår också ett intensivt förädlingsarbete inom släktet och det kommer ständigt nya sorter. Sorter i 500-serien ska, från och med att plantorna är tre år gamla, ge mer än 500 blommor per säsong.
– Höstflox, Phlox paniculata, är något vi alltid kommer tillbaka till. De finns i så många färger att oavsett färgtema finns det alltid någon flox som passar. ’Blue Paradise’ har en fantastisk, mörkt blåviolett färg. ’Starfire’ har en riktigt intensiv och maffig, vackert röd färg, och dessutom mörka blad och mörka stjälkar. I Flame-serien finns sorter i olika färger som är mer kompakta, och de verkar vara friska. Tänk bara på att höstflox behöver extra vatten runt midsommar för att utvecklas väl.
– I Grönt kulturarv-sortimentet finns en låg nepeta, Nepeta racemosa ’Linghem’. Den är riktigt låg och väldigt lik en av våra favoritsorter som heter ’Superba Buhl’. De här sorterna är inte högre än en bra mossflox. De ligger ner, täcker marken och är bra kantväxter. Sorten ’Walker’s Low’, som man kan tro skulle vara låg, blir däremot 50-70 cm hög!
”Vid större planteringsarbeten är det en fördel om ni kan få leverans varje morgon av den mängd plantor som ni hinner plantera under dagen. Då riskerar ni inte att de tappar i vitalitet innan de kommer i jorden, och ni slipper sköta dem. Cirka 500 perenner hinner en person plantera på en dag om allt är förberett och jorden är mjuk.”
– Gulltörel är en mycket bra perenn, både den vanliga Euphorbia polychroma och den rödbladiga sorten ’Bonfire’. En nyhet är den vintergröna Euphorbia x martinii, men vi vet inte än hur bra den är här. Men den har i alla fall överlevt en vinter i Göteborg.
– Rosenflockel, Eupatorium maculatum, är ett säkert kort som normalt blir jättehögt. Men den vitblommade ’Snow Ball’ blir bara 1,5 meter. Den blir hög, men inte extremt hög, och står fint och stadigt
– Skobandssolros, Helianthus salicifolius, använder vi för det fina bladverkets skull. Den är jättetrevlig att sticka in som enstaka plantor mellan andra. De blir riktigt höga när plantorna är unga, senare får de fler skott som blir lite mindre höga.
– Kransveronika, Veronicastrum virginicum, är en prima perenn. Värt att tänka på är att olika sorter har olika blomningstider. De violetta sorterna ’Fascination’ och ’Lavendelturm’ börjar blomma tidigt på sommaren medan vit- och rosablommande sorter är nästan en månad senare.
”Välj 30-35 cm c/c som standardavstånd när du planterar perenner, med avvikelser för sådana som du vet utvecklar sig särskilt snabbt eller långsamt i sidled. Att en perenn blir hög betyder inte att den fyller väldigt mycket på bredden.”
– Sorter av solbrud, Helenium, har också olika blomningstider. Tidiga sorter är exempelvis ’Moerheim Beauty’ och ’Waltraut’. Sen är till exempel ’Baudirektor Linne’. Senare sorter är oftast lite mer stabila i sitt växtsätt och lite högre. Bäst är att kombinera tidiga och sena sorter, så att man får solbrudsblomning under längre tid.
– Av fackelblomster finns väldigt många olika typer. Mest intressant är sorter av smalt fackelblomster, Lythrum virgatum, till exempel sorten ’Dropmore Purple’. Den har mindre fast fler blommor än vanligt fackelblomster och mer blåviolett nyans på blommorna.
– Sorter av Astilbe chinensis, plymastilbe, är mycket bra och ett mer torktåligt alternativ till andra former av Astilbe. ’Vision in Pink’, ’Vision in Red’ och andra Vision-sorter är några bra former av plymastilbe. De som heter stor plymastilbe, A. chinensis taquetii, är höga och härliga, till exempel sorten ’Purpurkerze’ som blir mer än en meter hög.
”Komplettera sommar- och höstblommande perennplanteringar med vår- och försommarblommande lökar om du även vill ha tidig blomning. Lökarna är ett mer pålitligt alternativ än tidigblommande perenner i det här sammanhanget. De senare konkurreras nämligen lätt ut av de betydligt högre och mer kraftigväxande sommar- och höstblommande sorterna. Lökarna ska ner i jorden på hösten, och även om det kan vara svårt att tro går det alltid att hitta mellanrum mellan plantorna där grupper av lökar får plats.”
– Läkesilverax, Actaea racemosa, är tidigare än höstsilverax och hinner säkert blomma även i skuggigare lägen. Sorter av höstsilverax, Actaea simplex, som ’Brunette’ och liknande, är mer att betrakta som bladväxter där det är skuggigt. Spjutsilverax, Actaea cordifolia, är mittemellan i tidighet.
– Bland prydnadsgräsen är glansmiskantus, Miscanthus sinensis, mycket användbart. För svenska förhållanden ska man välja sorter som blommar tidigt, så de hinner blomma. Två favoriter är ’Malepartus’, som står rakt upp, och ’Flamingo’ med överhängande rosa plymer. Glansmiskantus vill ha värme och ska stå soligt.
– Jättetåtel, Molinia caerulea ssp. arundinacea, klarar allt från normal jord till att ha det betydligt svalare och fuktigare. Den står även ut med lite blötare mark. Det finns sorter som står rakt upp, som ’Windspiel’ och ’Skyracer’, men också sådana som har överhängande växtsätt, till exempel ’Transparent’. ’Fontäne’ har ett mycket överhängande växtsätt.
”Silverax och prydnadsgräs hör till de perenner som tar tid på sig att bli stora. Satsa därför gärna på solitärperenner av just dessa. Eller sätt ihop tre plantor av standardstorlek vid planteringen.”
– Ska du använda funkia är det viktigt att ta reda på hur sorten växer. Blomsterfunkia, Hosta fortunei ’Patriot’ växer till exempel upprätt och behöver en låg marktäckare omkring sig, medan sorten ’Francee’ är en marktäckare. Båda har en vit kant på de gröna bladen. Väljer du en Hosta med blåa blad är ’Krossa Regal’ en hög sort som står upp och ’Halcyon’ en marktäckare.
– En riktig favorit är också kanadapimpinell, Sanguisorba canadensis. Den blommar i vitt i juli-september, blir meterhög och står stadigt.
– Bland nyare växter i sortimentet är fjäderaster, Kalimeris incica, värd att uppmärksamma. Till exempel sorten ’Madiva’, med ljusvioletta, nästan vita blommor. Den är oerhört stadig och klarar halvskugga men också soligt och torrt. Nya skott med nya blommor utvecklas ovanför de gamla. Plantorna börjar blomma i juli och håller sedan på tills frosten kommer. Sorten ’Blue Star’ är lite blåare i nyansen.
Text: Berit Haggren
Foto: Holmberg & Strindberg Trädgårdskonsulter. Porträtt: Berit Haggren