Växter som lämnar plantskolan och sedan får stå i tre veckor utan att något händer. Växter som planteras för djupt. Växter som efter plantering inte får någon som helst skötsel eller vattning. Och ändå överlever de!

– Är det den makalösa tolerans som vissa växter uppvisar som gör att dagens nonchalans mot växters behov kan fortgå? Det borde vi inte låta ske, säger Kerstin Teutsch när hon föreläser om etablering ur projektörens och besiktningsmannens perspektiv under en inspirationsdag hos Splendor Plant. I publiken sitter anläggare, landskapsarkitekter och personer från bostadsbolag och kommunal verksamhet.

”Ges växterna möjlighet att etablera sig?” är nästa fråga. Den illustreras med en bild av plantering vid husvägg under utskjutande tak.

– Här finns ingen chans till etablering. Men ännu vanligare än att vi missar tak är att vi missar balkonger och därmed vad de innebär för förhållandena på platsen. Vi behöver en bättre dialog mellan olika parter i projekten så att sådant här stoppas.

”Hur mycket ska växter tåla?” är en annan fundering. Kerstins bilder visar en parkerad lastbil med hjulen i rabatten och träd som ringbarkats av grästrimmer.

Stora värden står på spel

När växter inte får rätt omsorg, växtbetingelser och skötsel leder det till misslyckade planteringar med växter som är döda eller i dåligt skick. Det är som regel stor skillnad mellan den planta som kämpar för sin överlevnad och den som får bra förhållanden och vård. Skillnaden visar sig i hur snabbt växten etablerar sig, tillväxthastighet, utseende, sundhet och det värde den tillför platsen. Optimala förhållanden är inte alltid möjliga att uppnå men en rimlig chans till positiv utveckling måste vi ge växterna i våra byggda miljöer. Allt annat är ett enormt slöseri, såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt.

Kerstin talar om den frustration man kan känna som landskapsarkitekt när det man ritat inte blir som man tänkt sig. Men vad är det då som brister? Utmaningar som Kerstin ser är att många olika personer med olika viljor och kompetenser är inblandade i projekten, att de pågår under lång tid och att en del kunskap är svår att verbalisera och förmedla i ord – den sitter snarare i fingrarna.

– Olika skeden i arbetsprocessen kräver olika kompetenser och olika saker att ha koll på, från idéstadiet över projektering, anläggning och besiktning till driftskedet. Varje skede är avgörande för växternas etablering.

Växtvalet avgörande

– Under idéskedet måste vi utgå från ståndorten, den ursprungliga och den vi kommer att skapa, men även den funktion platsen ska ha. Ett torg är som regel hårdgjort och torrt. En allé planteras ofta där det är blåsigt men med bra växtbädd. På bjälklag med garage under är det tufft, med litet jorddjup och varierande fuktighet, från dyngblött till supertorrt. Det är jätteviktigt att vi väljer växter och formulerar skötselinsatser efter förutsättningarna.

Kerstin trycker på att det är viktigt att kunna AMA som projektör. Men ibland kan det finnas anledning att skärpa till AMAs text. Då får man skriva in egen i bygghandlingarna.
– AMA är en jättebra bas, men tyvärr trubbig. Som besiktningsman är det till exempel väldigt svårt att klanka ner på en växtjord även om man ser att den är död. Det står inget om att det ska finnas liv i jorden i AMA. Var finns det biologiska?

– Jag ser också stora problem med tillverkade jordar med hög andel torv som snabbt bryts ner. Sådana växtjordar fungerar bara kortsiktigt och snart kan du ha sättningar på mer än 20 cm och ytan är stenhård, ja rena betongen.

I anläggningsskedet ska jobbet utföras. För bra etablering krävs kompetens om växternas behov, något som Kerstin menar tyvärr ofta saknas.
– Här får man också koll på om handlingarna fungerar. Tala gärna om för oss projektörer om det blivit fel, så vi lär oss! Det här är ett lagarbete och vi måste samarbeta.

När får vi en bra etablering?

Ibland är det svårt att sätta fingret på vad som ska till för en god etablering. Kerstin visar bilder på en ekallé i Värmland som etablerat sig fint och en allé i Halland där lindarna aldrig kommit igång. Skötselinsatserna har varit desamma med vattning, 150 liter varannan vecka, och gödsling. Kan problemet ha varit att så riklig vattning lakat ut näringen på den halländska sandjorden? Eller var det de lite för stora rotsnitten på lindarna som ställde till det? Biltrafik över rotsystemen? Saltvindarna? Orsakssambanden är här fortfarande oklara.

Två bilder från Halmstad visar planteringar med i huvudsak perenner. Till båda har Hasselforsjord använts och i skötselinstruktionerna ingick vattning och gödsling enligt samma mall. Den ena bilden visar frodiga växter som täcker ytan. På den andra är växterna ljusa i färgen och verkar inte ha vuxit nämnvärt sedan de planterades.

– I det senare fallet glömde den skötselansvariga både vattning och gödsling under de två första växtsäsongerna. Och den tillverkade jorden håller inte alls den nivå som skulle krävas för att täcka upp för en sådan blunder.

– Ska det bli bra måste det finnas både kompetens och engagemang i varje led och i varje skede. All kunskap går inte att sätta ord på och förmedla skriftligt, den måste finnas hos varje ansvarig person. Dessutom måste kommunikationen och samarbetet mellan leden fungera väl, säger Kerstin Teutsch.

Text: Berit Haggren
Foto: Kerstin Teutsch