Seminarierna har olika teman och samarbetspartners och arrangeras av Fritidsodlingens Riksorganisation, FOR.
Anmäl dig här senast den 4 mars!
Årets yrkesseminarier är:
Gravanordningar – en kulturskatt med grön utvecklingspotential, torsdag 22 mars förmiddag
Skötsel av historiska trädgårdar – häckar och prydnadsväxter, torsdag 22 mars eftermiddag
Växtanvändning i ett föränderligt klimat – kan vi lita på zonkartan, torsdag 22 mars eftermiddag
Stäpp och äng – med naturen som förebild, fredag 23 mars förmiddag
Regnbäddar – med naturen som förebild, fredag 23 mars eftermiddag
Det finns nästan hur många ämnen som helst som man skulle kunna arrangera ett yrkesseminarium om, så hur går valet av ämnen till? Växtforum frågade Lise-Lotte Björkman, FOR, som är ansvarig för Nordiska Trädgårdars yrkesseminarier.
Hur väljer ni ämnen för seminarierna?
– Grunden är en idébank där seminarieidéer samlas. Sedan förädlas idéerna till ett konkret seminarium och då gärna tillsammans med samarbetspartners. Ambitionen är att få till ett varierat program som kan tilltala många olika yrkesutövare.
Vad ligger bakom årets ämnesval?
– Aktuella ämnen inom kyrkan och kyrkogårdsförvaltningen försöker vi alltid fånga upp och i år är gravanordningarnas växter i fokus. Seminariet om skötsel av historiska trädgårdar presenterar kunskap från ett projekt som gjorts i landet, och är en fortsättning på fjolårets seminarium. God skötsel är grunden i alla trädgårdsmiljöer. Hur växternas härdighet påverkas i ett föränderligt klimat är ett aktuellt ämne. Vi behöver veta hur vi ska förhålla oss till zonangivelserna när förutsättningarna ändras för våra vedartade växter. I de två sista seminarierna är det naturen som är den stora inspirationskällan för hur anlagda grönytor med olika förutsättningar ska bli lyckade i offentlig miljö. Växtekologisk kunskap ger vägledning.
Kan man höra av sig till dig om man har något speciellt önskemål inför nästa år?
– Nya idéer och samarbetspartners är alltid välkomna. Utan idé inget seminarium även om vägen dit inte alltid är spikrak.
Text: Berit Haggren