Jätteprästkrage ’Bröllopsgåvan’, höstflox ’Ingeborg från Nybro’, höstflox ’Alma Jansson’ och strandbinka ’Fru Frida Lindström’ – visst låter det som trevliga bekantskaper? Sortnamnen är nya men perennerna är gamla och utvalda som särskilt odlingsvärda i en noggrann utvärdering vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.

Det är tack vare Perennuppropet som dessa fynd nu kommer alla som så önskar till del. Uppropet pågick mellan 2003 och 2010 och riktade in sig på perenner som odlats sedan före 1940. Med hjälp av tips från allmänheten och speciellt utbildade inventerare uppmärksammades flera tusen olika sorter på växtplatser runt om i landet. De mest intressanta sorterna har sedan utvärderats genom provodling. Det är i denna final som de nu aktuella sorterna visat sig vara särskilt robusta, friska, tåliga och härdiga, förutom att de är stiliga och har mycket vacker blomning.

Del av kulturarvet

De svenska perennplantskolorna har varit delaktiga genom hela processen och även förökat upp sorterna så att de nu kan spridas till landets trädgårdsbutiker. Jonas Bengtsson, Djupedals Plantskola i Säve, är perennplantskolornas representant i Perennuppropet.

– Att bevara gamla perenner är lika viktigt som att bevara konstverk. Växterna är lika värdefulla och en del av vårt kulturarv, säger Jonas. De är också intressanta för att de överlevt så länge i en trädgård. Därmed vet vi att de även har goda förutsättningar att fungera i andra trädgårdar.

– Grönt kulturarv-perennerna utvecklar sortimentet. Det finns inga liknande sorter i handeln. Det är också viktigt att bevara den genetiska mångfalden för framtida förädlingsarbete.

För trädgård och park

Gamla perenner med historia är givetvis intressanta för alla som har en äldre trädgård och vill ha växter som är tidstypiska. Men de är lika gångbara i moderna trädgårdar – friska, tåliga och rikblommande perenner går hem överallt.

– De här fyra Grönt kulturarv-perennerna tror jag även fungerar alldeles utmärkt i offentliga miljöer, säger Jonas Bengtsson. De har visat sig vara såväl långlivade som friska och vitala utan att kräva mycket skötsel.

Strandbinka Erigeron glaucus ’Fru Frida Lindström’

Fru Frida Lindström köpte en gård i Östersund, Jämtland, år 1939. En av de växter som redan då fanns i trädgården var den strandbinka som nu fått hennes namn. Frida Lindström var trädgårdsintresserad och särskilt perennerna låg henne varmt om hjärtat. Hon sålde gården 1979 men bodde kvar tills hon avled i början av 1990-talet. Då hade hon hunnit berätta mycket om sina älskade blommor för de nya ägarna. Tack vare dem och fru Frida Lindströms berättelser finns nu denna strandbinka på marknaden.

Sorten blir 40–45 cm hög när den blommar. Vid provodlingen i sydskånska Alnarp har blomningen startat i början av juni men i Östersund, zon 6, börjar den i slutet av juli. Blommorna är ljust lila med gul mitt. ’Fru Frida Lindström’ blommar i flera veckor. Om vissna blommor klipps bort efterhand fortsätter blomningen till långt in på sensommaren. Under hösten kommer ytterligare blommor.

Strandbinkan trivs i såväl sol som lätt skugga. Väldränerad jord som inte blir alltför torr under sommaren är bäst. Sorten sprider sig snabbt och utvecklas till en vacker marktäckare.

Jätteprästkrage Leucanthemum x superbum ’Bröllopsgåvan’

Perenner har ofta gått i arv genom att kvinnor fått med sig en delning till sitt nya hem när de gift sig och flyttat hemifrån. ’Bröllopsgåvan’ är en sådan perenn, den har följt kvinnor i samma familj i åtminstone fyra generationer.

Det var Marit i Klagstorp i Skåne som tipsade Perennuppropet om sorten. Hennes svärmors mor gifte sig 1923 och flyttade till Östra Vemmenhög. Hon fick då med sig en bit av jätteprästkragen av sin mor som odlade den i föräldrahemmet i Slimminge utanför Skurup. I nästa generation fick dottern Gudrun en delning av ’Brölllopsgåvan’ när hon 1955 flyttade till Klagstorp. Hon delade i sin tur, som traditionen bjuder, med sig av den fina jätteprästkragen till svärdottern Marit år 1996.

Jätteprästkrage ’Bröllopsgåvan’ blir ungefär meterhög. Den blommar rikt med stora blommor. De blir upp till tio cm i diameter men något mindre senare på säsongen. Vid provodlingen i soligt läge i Alnarp har blomningen startat i slutet av juni. Plockas vissna blommor bort efterhand fortsätter blomningen till långt in på hösten. Familjen i Klagstorp har flera gånger smyckat julbordet med ’Bröllopsgåvan’. Blommorna står upp till två veckor i vas.

’Bröllopsgåvan’ trivs bäst i soligt läge och i näringsrik, väldränerad jord. Vid sträng barfrost kan den ha problem med övervintringen, men i Alnarp har den klarat flera snöfria vintrar.

Höstflox Phlox paniculata ’Alma Jansson’

Denna höstflox har funnits på ett mindre lantbruk i Edsbro, Roslagen, åtminstone sedan 1939. Då flyttade Stina Jansson dit och det är hon som har berättat för Perennuppropets inventerare om växten. Stina Jansson flyttade som nygift till det som varit svärföräldrarnas gård. Hennes svärmor, Alma Jansson, var trädgårdsintresserad och hade planterat många olika växter på gården. De första kanske redan omkring 1909 när Alma och hennes man köpte jordbruket.

– Hon hade så fina blommor, berättade Stina Jansson för inventerarna.
Var floxen kom ifrån är okänt men den var inte nyplanterad när Stina Jansson kom till gården 1939.

’Alma Jansson’ har små, ljust lila blommor med vitt öga och svag, god doft. Blommorna blir runt 2,5 cm i diameter. Blomställningen är ganska liten och rör sig lätt i vinden. Sorten blir strax över metern hög och har smala, mörkt gröna blad. Vid provodlingen i Alnarp har den blommat från början av juli och cirka en månad framåt. Blomningen förlängs om vissna blommor plockas bort efterhand. Floxen är frisk och sprider sig med utlöpare utan att ha ett aggressivt växtsätt.

Höstflox trivs bäst i näringsrik och fuktig men väldränerad jord. De föredrar en växtplats i sol eller lätt skugga.

Höstflox Phlox paniculata ’Ingeborg från Nybro’

Ingeborg, som har givit namn åt den här floxen, var född i början av 1900-talet. Hon bodde i Nybro tillsammans med sin mor, var en skicklig kokerska och arbetade som hushållerska. Till trädgården hämtade Ingeborg flera växter från moderns föräldrahem, ett skogstorp utanför Orrefors. Detta var troligen någon gång på 1930-talet. Äldre ortsbor minns att det stod så vackra växter runt torpet under tidigt 1940-tal.

Tipset om den fina höstfloxen i Nybro kom från Mary-Ann, vars föräldrar bodde granne med Ingeborg. De fick flera växter av Ingeborg, som gärna ville att växterna från morföräldrarnas torp skulle spridas och odlas även framöver. Mary-Ann tog över sina föräldrars trädgård i mitten av 1990-talet och fick därmed ansvar för växterna.

’Ingeborg från Nybro’ blir upp till 90 cm hög. Blommorna är vita med blekt lila mitt. De är små, strax över två cm i diameter, och doftar svagt men gott. På provodlingsfältet i Alnarp har den blommat från slutet av juni och cirka fyra veckor framåt. Blomningen förlängs om vissna blommor tas bort efterhand. Bladen är mörkt gröna och täckta av fint hår på både ovan- och undersida.

Höstflox trivs bäst i näringsrik och fuktig men väldränerad jord. De föredrar en växtplats i sol eller lätt skugga

Här kan du läsa mer om Grönt kulturarv och de perenner som lanseras nu.

Text: Berit Haggren