Almsjuka, askskottsjuka och buxbomsjuka är bara några i raden av skadegörare som drabbat oss på senare tid. Alla tre har vi fått in med levande växter. Med intensiv, global handel och klimatförändringar kommer främmande sjukdomar och skadedjur hit i en allt snabbare takt. Vad innebär det för den biologiska mångfalden och för de kulturvärden som drabbas? Och vem ska stå för kostnaderna?

Jan Stenlid är professor vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi på Sveriges lantbruksuniversitet. Han är bekymrad över de konsekvenser vårt sätt att flytta växter kors och tvärs över världen får, och att en så stor del av allmänheten är omedveten om riskerna.

– Jag tror inte på att skriva folk på näsan men det är viktigt att vi funderar över de här sakerna. Almsjuka och askskottsjuka till exempel drabbar ju inte bara två släkten. Även den stora mängd arter, i många fall rödlistade, som är knutna till alm och ask drabbas, så skadegörarna slår mycket hårt mot den biologiska mångfalden, säger Jan Stenlid.

Nya risker vid förflyttning

Att vi låter växter göra långa hopp mellan olika delar av världen ser Jan som särskilt problematiskt.

– Då kommer skadegöraren i kontakt med helt andra växter än tidigare, vilket både innebär en risk för att den breddar sitt värdväxtspektrum och för att den hybridiserar med andra arter.

Jan tar Phytophtora ramorum, som först upptäcktes på ek och då gick under namnet plötslig ekdöd, som exempel. Den har visat sig ha ett oerhört brett värdväxtspektrum, och angrepp på nya släkten och arter upptäcks hela tiden.

– Den har hoppat över till lärk i Storbritannien och till blåbär i Norge.

Trädgårdsväxter som angrips är till exempel Rhododendron och Viburnum. Det finns också flera exempel på hybridformer av Phytophtora som uppstått när svampen flyttats runt.

Tallvedsnematoden – nytt hot

Så här långt är det ädla lövträd som råkat mest illa ut på grund av främmande skadegörare, men nu oroar sig Jan Stenlid även för våra barrträd. Tallvedsnematoden är etablerad i Portugal och finns även i Spanien. Det finns regler i växtskyddslagstiftningen som är avsedda att skydda från införsel och spridning av allvarliga växtskadegörare, men det har visat sig att de inte räcker till med vårt nutida sätt att flytta växter. Läs mer på Jordbruksverkets sida.

– En annan fråga är vem som ska ta kostnaderna när sjukdomar sprider sig i naturen eller på kyrkogårdar. Är det slutanvändaren eller spridningsvägen? Eller ska vi betala via skattsedeln? Hur hanterar vi kostnadsrisken? Vi behöver diskutera de här frågorna och de risker vårt beteende för med sig, säger Jan Stenlid.

Under Almedalsveckan, den 5 juli, håller Jan med kollegor och samarbetspartner ett seminarium om problematiken runt främmande växtskadegörare. Rubriken är Så tacklar vi nya hot mot skogen – ensam är inte stark.

Hur ser du på riskerna för införsel av nya skadegörare och hur ska vi angripa problemet? Hör gärna av dig till Växtforum!

Av Berit Haggren