Christin började på Ombergs Plantskola som sommarjobbare och arbetar sedan 1996 lång säsong, det vill säga cirka 10 månader per år. Företaget producerar ett stort sortiment av perenner.
– Jag är inte ett dugg växtintresserad. Man behöver inte vara det för att tycka att detta är ett roligt jobb och att det här är en väldigt skön och bra arbetsplats. Och eftersom de flesta andra här tycker det är kul med växter så finns den styrkan och kompetensen redan i företaget. Jag tillför annat.
Vad är då dina ansvarsområden?
– Jag jobbar ute i plantskolan men mest arbetar jag administrativt. Jag utformar arbetsrutiner och ansvarar för implementeringen av Lean som vi jobbar med här nu. Det passar mig bra, jag är rätt mycket en Lean-människa i mig själv.
– Just nu (i augusti, red. anm.) förbereder jag årets stora inventering. Jag jobbar också mycket med logistik. Under våren är det packning av leveranser som gäller, och jag ser till att allt stämmer på slutet med följesedlar och etiketter. På sommaren är produktionen en stor och viktig del. Jag arbetsleder och gör mönsterplantor för att personal som arbetar med inkrukning ska se hur de färdigkrukade plantorna ska se ut och på vilket djup småplantorna ska sättas.
– Jag ser också till att vi håller oss uppdaterade när det gäller namnbyten på växter och att det blir rätt namn på nya växter vi tar in.
Bra att bredda rekryteringsbasen
Christin tror att det skulle vara bra för plantskolorna att ibland vidga sina vyer när de söker personal. Det krävs inte växtfolk till alla arbetsuppgifter och andra kompetenser kan komma väl till pass, anser hon.
– Och för de grabbar och tjejer som vill ha ett rörligt arbete är det väl minst lika trevligt att jobba utomhus i en plantskola som inom industrin, till exempel.
Till det som är negativt med jobbet hör att det blir mycket övertid när det är högsäsong och att företaget inte kan erbjuda helårsanställning. Men det positiva överväger.
– Det är dessutom nya saker på gång och det här med Lean är jättespännande. Jag känner att jag kan utvecklas här.
Text och foto: Berit Haggren