Hydrangea serrata LAMONA® E (’Ep Mona’), purpurhortensia LAMONA® E
Sorter av purpurhortensia brukar vara härdiga till zon 2 eller 3, men här kommer en som klarar zon 4(5)! LAMONA E utmärker sig även genom riklig blomning och sitt täta, kompakta växtsätt. Busken blir endast 60-70 cm hög och 80-90 cm bred.
Blommorna är blå på jordar med lågt eller neutralt pH, annars rosa. De sitter i flata blomställningar som utvecklas på årsskotten. Blomningen pågår från juli till en bit in i september. Bladen är mörkt gröna och får i ljusa lägen en vacker röd höstfärg.
Det här är en buske för frisk till fuktig jord i sol till halvskugga. Använd den som solitär eller i grupp, i privata trädgårdar och offentliga sammanhang. Den är fin som marktäckande buske i rabatter och fungerar även bra i kruka.
LAMONA E härstammar från ön Cheju-do i Sydkorea. Där uppmärksammade Mona Holmberg och Ulf Strindberg en rikblommande purpurhortensia med blå blommor år 1992. Hortensian stod på 1800 m höjd, vid kraterkanten av vulkanen Halla-San. Paret Holmberg och Strindberg arbetade då på Göteborgs botaniska trädgård och var på insamlingsresa. De plockade frön från busken och ur sådden valde de ut en planta som de sedan förökat. Det är denna klon som fått namnet LAMONA efter Mona Holmberg och blivit E-märkt på meriterna härdig, kompakt och rikblommande.
Crataegus orientalis STRAPATS® E (’Ep Crastr’), luddhagtorn STRAPATS® E
Det här är en frisk och karaktärsfull luddhagtorn med gråsilvrigt, flikigt bladverk och stora, orangeröda frukter. Den är fin som mindre prydnadsträd eller buskträd i såväl privata trädgårdar som offentliga miljöer, solitärt planterad eller i grupp. Solig växtplats med väldränerad jord är bäst. Härdigheten räcker för zon 1-3(4).
Trädet blir 5-7 meter högt, har spärrgrenigt grenverk, endast beskedliga tornar och blommar med gulvita blommor i täta samlingar i maj. Frukterna mognar i september-oktober. De är klotrunda, gulröda till orangeröda, ludna och 1,5 cm i diameter. Bladens silvergrå ton är särskilt uttalad på försommaren då båda bladsidorna är gråludna. Senare på säsongen övergår ovansidan i mörkgrönt.
Stefan Mattson, vid tiden stadsträdgårdsmästare i Enköping, var den som först uppmärksammade den här klonen av luddhagtorn. Det var i Malmö i början av 1980-talet. Stefan lämnade växtmaterial vidare till Tomas Lagerström, då ledare för projekt Växtutveckling vid SLU Ultuna.
Rosa spinosissima (Plena-Gruppen) ’Valdemarsvik’ E, fylld pimpinellros ’Valdemarsvik’ E
En ros som är som ett smycke. Den har ett vackert, småbladigt, mörkgrönt bladverk och rosettformade, fyllda, vita blommor som bildar täta girlander längs med bågböjda grenar. Busken blir cirka 1 m hög och växer utbrett. Den är lättodlad, anspråkslös och härdig i zon 1-5. Den generösa huvudblomningen infaller från mitten av juni till början av juli i sydligaste Sverige. Därefter utvecklas enstaka blommor. Blomdoften är medelstark till stark och blommorna tål regn bättre än andra pimpinellrosor.
Använd gärna ’Valdemarsvik’ E som solitär, då kommer det fina växtsättet till sin rätt. Sorten odlas alltid som rotäkta vilket innebär att alla skott från basen också är ’Valdemarsvik’ E – här finns ingen grundstam som kan ge upphov till vildskott. Busken tål nedklippning.
Som namnet säger är ursprunget trakterna runt Valdemarsvik i Östergötland där Programmet för odlad mångfald hittat rosen på tre platser. Den äldsta växtplatsen är Vinterbygget. Där byggdes runt sekelskiftet 1700-1800 en liten stuga vid vars knut rosen växer idag. Det är inte känt när den planterades där, men det anses sannolikt att den hade funnits på plats under lång tid när ett större hus uppfördes alldeles intill år 1919.
Text: Berit Haggren
Källa: E-planta
Foto: Mona Holmberg, Tomas Lagerström, E-planta ek. förening, Pom