Nya regler för invasiva växter i Sverige 2026

Nya regler för invasiva växter i Sverige 2026 tydliggör. EU:s och den nationella förteckningen över invasiva växter berättar vilka växter som får vara kvar och vilka som ska bort.

Från och med den 15 maj 2026 gäller Sveriges första nationella förteckning över invasiva främmande växter. Det markerar ett skifte från råd och riskbedömningar till ett tydligt regelverk.

Den nationella listan kompletterar EU:s unionsförteckning och är anpassad till svenska förhållanden. Tillsammans styr dessa två listor vad som är förbjudet och vad som behöver hanteras enligt gällande regler.

EU:s och den nationella förteckningen över invasiva växter berättar vilka växter som får vara kvar och vilka som ska bort.

Många listor skapar förvirring

Under flera år har diskussionen om invasiva växter präglats av olika listor med olika syften. SLU Artdatabankens riskklassificeringslista är den mest kända. Det är en lista över arter som skulle kunna bli invasiva i framtiden. Listan bygger på bedömningar av rena arter, utifrån spridningsförmåga och ekologisk påverkan, med långa tidsperspektiv och skattade klimatscenarier. Den är ett omfattande vetenskapligt underlag, men inte ett regelverk. Den säger heller inget om skillnader mellan art och sort eller hybrid.

Trots detta har risklistan ofta tolkats som om den vore en lista över växter som ”snart blir förbjudna”. För trädgårdsägare har detta skapat osäkerhet: ska man ta bort växter som redan är etablerade, trots att ingen lag säger att det krävs? Vad vågar man plantera?

Från diskussion till tydliga regler

Den nationella listan är ett svar på denna problematik. Här vägs fler faktorer in, bland annat hur arter används och vilka konsekvenser olika åtgärder får.

Resultatet är en lista som är avsedd att kunna följas, inte bara diskuteras. Finns en växt på den nationella listan eller EU-listan kommer den inte längre att kunna handlas med. Övriga växter kan vi fortsätta plantera och låta växa i våra trädgårdar även om de någon gång tidigare funnits med på en risklista. Det är en efterlängtad gränsdragning mellan vad som är ett forskningsunderlag och vad som faktiskt gäller.

Två listor – två olika ansvar

EU:s lista

Om en växt finns på EU:s lista över invasiva främmande arter gäller strikta regler. Det är förbjudet att odla, sälja, sprida eller låta växten finnas kvar. För privata markägare innebär det att arten ska tas bort om den finns på den egna marken eller tomten. Följande landlevande växter är upptagna på EU:s lista och etablerade i Sverige:

Gudaträd (Ailanthus altissima)
Gul skunkkalla (Lysichiton americanus)
Hybridslide (Reynoutria × bohemica)
Japansk träddödare (Celastrus orbiculatus)
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
Jätteslide (Reynoutria sachalinensis)
Parkslide (Reynoutria japonica)
Sidenört (Asclepias syriaca)
Syrenslide (Rubrivena (tidigare Koenigia) polystachya)
Tromsöloka (Heracleum persicum)

Parkslide är en av de mer fruktade invasiva växterna. Foto: Naturvårdsverket

Nationella listan

För växter som finns på den nationella listan är reglerna annorlunda. Du får inte sprida växten vidare men det finns däremot ingen skyldighet för privatpersoner att utrota redan etablerade bestånd på den egna marken eller tomten. Det gäller följande växter:

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
Höstgullris (Solidago gigantea)
Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)
Kaukasiskt fetblad (Phedimus spurius)
Sandlupin (Lupinus nootkatensis)
Sibiriskt fetblad (Phedimus hybridus)
Spärroxbär (Cotoneaster divaricatus)
Strandkotula (Cotula coronopifolia)
Vresros (Rosa rugosa)

Nya regler för invasiva växter i Sverige 2026 — Kanadensiskt gullris är en av de växter som finns med på den nationella listan. Växter som är med på listan får inte spridas vidare. Foto: Naturvårdsverket

Art och sort är inte samma sak

Ett viktigt förtydligande är att det kan vara stora skillnader mellan hur arter respektive sorter beter sig. Det är de rena arterna som finns på den nationella listan, inte sorter.

Vresros är ett tydligt exempel: den rena arten, Rosa rugosa, sprider sig effektivt och är reglerad. Samtidigt finns ett stort antal förädlade sorter som till exempel Rosa (Rugosa-Gruppen) ‘Louise Bugnet’ med mycket låg spridningsrisk. Dessa omfattas inte.

Vresros, *Rosa rugosa*, är en invasiv art. Många hybrider och sorter är mindre invasiva. Det nya regelverket omfattar därför inte frösterila hybrider. Foto: Naturvårdsverket

Tydligare insatser där det behövs

Den nationella förteckningen innebär att många av de växter som någon gång har varit utpekade som ”riskarter” får vara kvar i våra trädgårdar. Finns växten med i den nationella listan är ansvaret tydligt: du får inte sprida den vidare. Om däremot växten är upptagen upptagen på EU:s lista är åtgärdskravet ännu striktare och växten ska bekämpas.

Fokus kan nu flyttas från spekulationer om framtida risker till konkreta regler som gäller här och nu. Med färre listor och tydligare roller blir det lättare att göra rätt – både för den egna trädgården och för den omgivande naturen.

Den nationella förteckningen innebär att många av de växter som någon gång varit utpekade som ”riskarter” får vara kvar i våra trädgårdar.

Bekämpning av invasiva växter

Tips på bekämpningsmetoder hittar du på Naturvårdsverkets hemsida:

Riksförbundet Svensk Trädgård listar på sin hemsida Certifierade parkslidebekämpare.

Fler artiklar om invasiva växter

Fakta om invasiva främmande växter

Arten vresros är invasiv men rugosa-rosor är INTE invasiva

Text:

Erika Wallin, Växtforum

Inger Ekrem, Fritidsodlingens Riksorganisation

Maja Persson, LRF Trädgård

Källor:

EU:s unionsförteckning

Naturvårdsverket