Under varumärket Grönt kulturarv® säljs sorter med en lång och väl dokumenterad odlingshistoria i Sverige. Sorterna har spårats upp vid Programmet för odlad mångfalds, Pom, inventeringar av äldre trädgårdsväxter i Sverige och därefter valts ut att bevaras i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter, placerad vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.

Aster Symphyotrichum ’Karl Jöns Anna’

Högväxt aster med ljust lila, enkla blommor. Rödbruna stjälkar som står i vacker kontrast till de lila blommorna. Bladverk med vackra höstfärger. Plantan kan behöva stöd. Omtyckt av pollinerare. Sprider sig långsamt.

Höjd: 160–170 cm.
Blomtid: När sorten provodlats på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har den gått i blom i slutet av september. Sorten fortsätter att blomma fram till dess att frosten tar blommorna. Blomningen är som allra vackrast under första halvan av oktober.
Blomfärg: Blommorna är ljust lila med gul disk. Blomdiameter 3,5 – 4 cm.
Historia: År 1941 köpte Gerds svärföräldrar en gård utanför Hörby i Skåne. Säljare var Karl Jönsson och hans fru Botilda. Till gården hörde en stor trädgård, en skånsk ”have” med buxbomshäckar och slingrande grusgångar. Den sköttes av Botilda och parets döttrar Anna och Elin. Anna, som brukade kalla sig själv ”Karl Jöns Anna”, var äldst och född alldeles i början av 1900-talet. Hon hade ett stort trädgårdsintresse, precis som mamma Botilda. Anna var sömmerska samtidigt som hon arbetade på gården och blev den som tog hand om sina föräldrar när de blev äldre.
Anna hade kontakt med Gerds svärmor och Gerd brukade skjutsa sin svärmor när hon skulle hälsa på Anna. Så småningom blev de goda vänner alla tre. När Gerd och hennes make så småningom tog över gården, Annas föräldrahem, blev det tradition att Anna kom på besök en gång om året och drack kaffe ute i trädgården. Vid nästan alla besök berättade Anna om sina minnen av trädgården och hur den sett ut när hon var barn. Hon berättade om hur hennes far planterat häcken runt trädgården, hur han planterat vinbärsbuskar och hämtat schersminer och syrener i en by lite längre bort. Aklejorna, höstfloxen och luktpionerna mindes Anna från sin barndom. När hon såg den gamla hästkastanjen i blom för första gången tårades hennes ögon – hennes mamma hade alltid drömt om att se den blomma, men eftersom trädet stått trängt av andra träd gick den aldrig i blom och hennes mamma fick aldrig se det. Nu fick Anna göra det.

I samma del av trädgården som hästkastanjen stod växte den lilablommande astern. Anna kom ihåg den från sin ungdom och berättade att den brukade gå i blom i oktober, lagom till hennes födelsedag.

När familjen fortfarande bodde på gården fick hon en bukett av den varje år på sin bemärkelsedag.
Anna behöll sin kärlek till blommor och växter hela livet och såg till att alltid ha en liten odlingsyta runt eller i närheten av där hon bodde. När Anna på ålderns höst flyttade till ett äldreboende hjälpte Gerd och hennes man till att flytta växter från hennes föräldrahem till ålderdomshemmet och bland växterna fanns den höga, lila astern. När Gerd och hennes man flyttade från gården fick astern följa med dem, som ett minne av gården och av Anna.

Insamlad: i Årröd i Skåne.
Odlingsanvisning: Näringsrik, fuktig men väldränerad jord i sol-halvskugga. Lättodlad, men trivs inte i torra lägen.
Försäljning: Sorten finns att köpa i handelsträdgårdar och garden center från våren 2027.

Vitpytta Achillea ptarmica var. multiplex ’Marsliden’

Vitpytta med vita, fyllda blommor och mörkt grönt bladverk. Upprätt och stadigt växtsätt med kraftiga stjälkar. Fin i rabatter och till snitt.

Höjd: 70 cm.
Blomtid: När sorten provodlats på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har den gått i blom i början av juli. Blomningen sträcker sig in i augusti. Klipps vissna blommor bort fortsätter blomningen in på hösten.
Blomfärg: Blommorna är vita med en svagt gulgrön mitt. Blomdiametern är 1,5 cm.
Historia: Bernth växte upp i byn Heligfjäll i Lappland, på ett småjordbruk som drevs av hans föräldrar. Att driva jordbruk var hårt arbete och varenda jordplätt runt husen användes för höskörd, så odling av prydnadsväxter var ovanligt. Trots det fanns ett flera meter långt blomsterland vid Bernths föräldrahem. Det var nog Bernths mamma Agnes förtjänst. Agnes älskade blommor och när hon flyttat in på gården på 1920-talet anlade Bernths pappa Elis ett blomsterland vid bostadshusets gavel. Där odlades rabarber, krusbär, vinbär och morötter, men det fanns också penséer, ringblommor och hyacinter. I utkanten av landet, så att den skulle synas väl, växte vitpyttan.
Bernth minns hur hans föräldrars vän Edla kom med vitpyttan en sommardag 1947. Hon gav den till Elis som tack för någon tjänst han gjort henne och hennes man, men egentligen var det nog så att Agnes och Edla i hemlighet kommit överens om att Elis skulle få den som present. Att odla prydnadsväxter ansågs lite slösaktigt – de bidrog ju inte till försörjningen – men var vitpyttan en gåva kunde man inte tacka nej och Agnes kunde plantera den i landet.

Vitpyttan hade Edla haft med sig från sitt föräldrahem i fjällbyn Marsliden. Där föddes hon 1895 som ett av tolv syskon. När hon gifte sig och flyttade till Heligfjäll tog hon troligen med en planta av den som ett minne av föräldrahemmet.

Bernth minns att Edlas trädgård och hans egna föräldrars trädgård var de enda två trädgårdarna i byn där vitpyttan odlades.
Vitpyttan fick så småningom följa med till Lycksele när Bernth och hans fru skaffade egen trädgård. Bernth berättar att han brukar odla den i en hink utan botten, inte för att vitpyttan sprider sig häftigt – tvärtom – utan för att skydda den från gräs som annars kan växa in i plantan. Vitpyttan är en av få växter som Bernth tagit med sig från sitt föräldrahem, men han berättar att det kändes viktigt att fortsätta odla den eftersom den är förknippad med hans barndomshem.
Insamlad: i Lycksele i Lappland.
Odlingsanvisning: Näringsrik, fuktig men väldränerad jord i sol-halvskugga. Lättodlad, men trivs inte i torra lägen. Fin till samplantering och till snitt. Sprider sig långsamt.
Försäljning: Sorten finns att köpa i handelsträdgårdar och garden center från våren 2027.

Fylld kanelros Rosa majalis (Foecundissima-Gruppen) ’Tornedal’

’Tornedal’ är en fascinerande och vacker fylld kanelros, känd i odling i norr sedan 1700-talet.
Fyllda kanelrosor påträffas ibland i odlingslandskapet som en rest av äldre trädgårdskultur. I kallt klimat och i tuffa förhållanden har dessa rosor uppskattats och spridits från hand till hand. De fyllda kanelrosorna har uppstått spontant genom mutationer och sällan givits sortnamn. När den franske vetenskapsmannen Pierre de Maupertuis reste och beskrev hur lysande röda rosor växte vid stränderna i det finska Tornedalen 1736-1737 var det sannolik denna vackra, friska och lättodlade ros som avsågs.

’Tornedal’ har av Svenska Rosensällskapet utsetts till landskapsros för Norrbotten.

Historia: ’Tornedal’ är en vanligt förkommande sort i Norrbotten men exemplaret som samlats in av Pom för bevarande kommer från familjen Nordins trädgård i Sangis, Kalix kommun. Trädgården anlades av Agnes Nordin vid 1900-talet början vid den fastighet hennes makes far byggt under 1800-talets mitt. Agnes tyckte mycket om blommor och planterade bland annat en rönnberså, syrenbuskar, rosor och många perenner.

Beskrivning: Buskros 1,2-1,8 meter, uppemot 3 meter som uppbunden, även i Lappland.
Likt alla kanelrosor har delar av grenverket rödbrun bark. Bladen är gröna till mörkgröna, på undersidan gråaktigt gröna.
Blomskotten ger vanligen en enda tätt fylld blomma, 4–6 cm i diameter. Med blommans ålder böjer sig de yttre kronbladens sidor bakåt varvid blommans form blir ”stjärnlik” och färgen övergår från mörkt till ljust rosa. De inre kronbladen bildar ingen tydlig ”knapp” och flera av dem har en säregen smal form med korta sidoflikar. Ofta har alla ståndare omvandlats till kronblad. Sorten bildar inga nypon och skiljs från andra fyllda kanelrosor som dokumenterats under Rosuppropet genom sitt relativt låga växtsätt och blomform.
’Tornedal’ blommar under cirka tre veckor från början av juni i de varmaste delarna av landet, i juli i zon 8.
Frisk, anspråkslös och lättskött sort lämplig för såväl naturtomter, historiska trädgårdar som offentliga planteringar
Härdighet: zon 7–8.

Källa: Pressmeddelande från POM