GRO Plantskolors årsmötesdagar i februari hade vintertema, och på programmet stod bland annat intressanta föreläsningar om växters invintring och övervintring.

Hur stora vinterskador det blir på växterna, om det alls blir några, beror dels på hur härdiga växterna är, dels på hur låga temperaturer de utsätts för och hur länge de låga temperaturerna håller i. Tre årstider med särskild risk för frostskador är tidig höst, midvinter och sen vår.

– När vinterhärdigheten utvecklats kan den upphävas igen av en mycket mild period under midvintern. Vid en efterföljande frostperiod kan det därför bli skador, sa Bent Leonhard, rådgivare på danska GartneriRådgivningen, under sin föreläsning.

Men om det handlar om växter som inte är anpassade till platsens klimatiska förhållanden, alltså växter som inte har de rätta genetiska förutsättningarna, blir det skador även om de yttre förhållandena varit optimala. Därför är ett anpassat växtmaterial en nyckelfaktor. Även sådana växter kan få skador, men får det inte vid optimala förhållanden.

Dagslängden avgörande

När dagarna blir kortare och temperaturen sjunker på hösten ställer växterna in sig på vila och utvecklar sin vinterhärdighet. Processen kan delas upp i två steg, förklarade Bent Leonhard: 1) Tillväxten upphör, något som den kortare dagslängden inducerar. 2) Frostresistens, som induceras av låga temperaturer.

Det är således höstens längre nätter och kortare dagar som får de flesta vedartade växter att inse att det är dags att sluta växa och att utveckla ändknopp. När det gäller perenner och geofyter är det istället den lägre temperaturen som är den avgörande signalen. Men det finns även dagsneutrala vedartade växter, till exempel arter inom Pyracantha-släktet och låga rosor.

Den kritiska dagslängden, alltså hur lång natt som krävs för att signalen om att sluta växa ska gå fram, kan variera mellan individer inom samma art. Även här spelar ursprunget roll – kritisk dagslängd kan skilja mellan olika ekotyper. Växtens ålder kan också ha betydelse, och det är känt att äldre exemplar ofta är härdigare än yngre.

Om man i odlingen väljer att kortdagsbehandla växterna, genom att helt enkelt täcka dem med material som inte släpper igenom dagsljus, blir effekten både snabbare och säkrare vid fler mörka timmar än vad den kritiska dagslängden kräver.

Flera faktorer påverkar

Men trots att den naturliga dagslängden ett visst datum är densamma från år till år, reagerar växterna olika. Dagslängden är alltså inte den enda faktor som påverkar invintringen.

–Även faktorer som temperatur, ljusinstrålning, nederbördsförhållanden och odlingsförhållanden spelar in. De kan medverka till att minska eller försena effekten av den kortare dagslängden.

– Utvecklingen av vinterhärdigheten styrs av biologiskt aktiva processer, och dessa är temperaturberoende. Temperaturen är således en viktig faktor. När den kritiska dagslängden infinner sig kan såväl osedvanligt höga som låga temperaturer försena effekten av kort dag. I den senare delen av växtens utveckling av vinterhärdighet fungerar låg temperatur, det vill säga nattfrost, som utlösande faktor.

Låg ljusinstrålning anses försena utvecklingen av vinterhärdighet. Dels för att det innebär en lägre fotosyntesaktivitet, dels för att väderleksförhållanden med lite ljus ofta även betyder små temperaturförändringar över dygnet. Detta är också möjliga delförklaringar till det samband som anses finnas mellan riklig nederbörd och försenad utveckling av vinterhärdighet. En annan förklaring är att växten under denna process gör sig av med överskottsvatten, något som försvåras under våta höstar. Särskilt hos unga plantor försenas då invintringen.

Effekt av gödsling ofta övertolkad

Gödsling ses ofta som en faktor med stor negativ inverkan på utveckling av vinterhärdighet.
– Men med tanke på att utveckling av vinterhärdighet är aktiva processer, som kräver näring för att fortgå, är gödslingens betydelse säkert ofta övertolkad, sa Bent Leonhard.

För dagsneutrala växter har sen kvävegödsling en försenande effekt på utveckling av vinterhärdighet. Ett näringsämne som däremot ofta tillmäts stor positiv betydelse är kalcium.
– Fast nämnvärda belägg för att så är fallet finns inte.

I plantskolan kan stressframkallande kulturtekniska åtgärder gynna växtavslutningen. Till dessa hör rotbeskärning, lättare lyftning av växterna, kemisk avlövning, kortdagsbehandling och torkstress under sommaren.

Text och foto: Berit Haggren
Fotnot: Majken Pagters föreläsning återkommer vi till inom kort!