När växterna får huvudrollen – en dag med nya perspektiv på det gröna

En mulen novemberdag samlades landskapsarkitekter, trädgårdsmästare och växtdesigners på Kulturen i Lund. Det var dags för Nyansera Grönt 3, det tredje symposiet om växtlighet, gestaltning och landskap arrangerat av Studio Skärpa.

Henrik Sjöman och Charlie Harpur var två av talarna på konferensen Nyansera Grönt 3. Foto: Erika Wallin

Temat var Med växterna i huvudrollen och intresset var enormt. Platserna sålde snabbt slut och konferenssalen var fylld av förväntansfulla deltagare. På scenen väntade både svenska och internationella röster inom trädgårdsdesign, ekologi och landskapsarkitektur. Gemensamt för dagen var viljan att tänka nytt kring våra gröna miljöer – med hållbar växtdesign, biologisk mångfald, rewilding och levande landskap i fokus.

Bland deltagarna fanns många egenföretagare. Som liten trädgårdsdesigner, arkitekt eller trädgårdsmästare arbetar man ofta ensam, och då blir sådana här mötesplatser extra värdefulla. Att få träffa likasinnade, utbyta erfarenheter och upptäcka att andra brottas med samma frågor är en viktig del av inspirationen. 

Från förvildning till genomtänkt växtdesign

Dagens huvudtalare var brittiske Charlie Harpur, trädgårdsmästare på godset Knepp i Storbritannien, som blivit internationellt uppmärksammat för sitt arbete med rewilding och naturrestaurering.

Charlie är en skicklig och entusiasmerande talare. Med stor berättarglädje tog han med publiken på en fascinerande resa genom omvandlingen av Knepp – från traditionell jordbruksmark till ett levande och variationsrikt landskap där naturens egna processer åter fått ta plats.

Charlie Harpur är trädgårdsmästare på godset Knepp i Storbritannien. Foto: Erika Wallin

Tack vare vilda djur som ger naturliga störningar och en betydligt mer återhållsam mänsklig styrning har nya livsmiljöer växt fram. Växter får sprida sig, konkurrera och bilda nya växtsamhällen. Resultatet är ett landskap där den biologiska mångfalden ökar och där även nya djur- och insektsarter har etablerat sig.

Charlie beskrev trädgårdsmästarens roll som någon som varsamt styr och balanserar utvecklingen snarare än försöker kontrollera den. Det handlar inte om att släppa allt fritt. Vissa växter får breda ut sig, medan andra behöver begränsas för att mångfalden ska bestå.

En fin liknelse som Charlie gjorde vara att jämföra en trädgård med ett kalejdoskop som ständigt skiftar uttryck . Att betrakta en trädgård som ett dynamiskt landskap snarare än en färdig produkt kräver ett för många ett ändrat synsätt.

Ogräs eller spontan vegetation?

Karin Svensson, som till vardags undervisar på SLU, introducerade ett begrepp som kanske kan förändra vårt sätt att se på det vi vanligtvis kallar ogräs: spontan vegetation.

Är det dags att sluta betrakta alla växter som inte är planterade av oss själva som oönskade gäster?

Karin lyfte blicken mot växternas naturliga växtplatser, inte minst prärier, stäpper och medelhavsmiljöer, som inspiration för framtidens planteringar. I ett förändrat klimat, med varmare och torrare somrar, behöver vi bli bättre på att välja växter utifrån deras naturliga förutsättningar.

Stresståliga växter med stor biomassa har stora rotsystem anpassade till den ursprungliga växtplatsen som tex stäppen och prärien. Bild från Karin Svenssons presentation.

Hon berättade också om långsiktiga observationer av perennplanteringar. Efter 14 år fanns det planteringar med en betydande andel spontan vegetation men med ett fortsatt högt attraktionsvärde. Ett intressant resultat som väcker frågan om vi kanske behöver omvärdera våra föreställningar om hur en plantering ska se ut.

Bilden visar en plantering som efter 14 år har knappt 40 procent inslag av spontan vegetation (ogräs). Bild från Karin Svenssons presentation.

Även Studio Skärpa hämtar inspiration från det spontana och lite oväntade. Dikesrenen är en av deras inspirationskällor, och de slog ett slag för perenner som gärna frösår sig och dyker upp lite varstans. Eller som de uttryckte det:

De oberäkneliga spontana fröspridarna som dansar utan manus.

De beskrev också färgstarka perennplanteringar med många olika arter som marängsvissplanteringar som kontrast till det mer avskalade, svala och vita uttrycket, som de illustrerade med en vaniljglasspinne. En lekfull liknelse som sätter ord på två helt olika sätt att arbeta med färg och växtlighet.

Anna-Karin Ekwall på Studio Skärpa myntade begreppet marängsvissplanteringar för perennplanteringar med extra allt. Bild från hennes presentation.

Fröer, fröer och åter fröer

Peter Korn delade med sig av sin stora passion för fröer och växters i största allmänhet. Att intresset ligger i släkten förstod vi när han berättade om sin bror, som cyklat runt i världen under tio års tid och samlat in tusentals fröer åt honom.

Varje fröpåse är noggrant märkt med artnamn, höjd över havet och GPS-koordinater. Ett imponerande arbete!

Peter Korns bror har genom åren samlat in tusentals fröer. Foto: Erika Wallin

Peter bjöd även på ett lite oväntat praktiskt tips för den som vill samla och rensa egna fröer: en mixer kan vara ett utmärkt hjälpmedel! Har man ingen gammal mixer att avvara rekommenderade han att köpa en ny och först köra sand i den, så att knivbladen blir mindre vassa. Ett minst sagt annorlunda användningsområde för köksutrustningen!

Vi söker oss till träden – inte bara till rabatterna

Henrik Sjöman balanserade dagens fokus på perenner och iögonfallande planteringar genom att lyfta fram trädens och buskarnas betydelse i våra offentliga miljöer.

Med utgångspunkt i egna observationer från Göteborgs botaniska trädgård resonerade han kring människans rörelsemönster och hur olika typer av grönska påverkar hur vi använder en plats.

När vi rör oss genom en färgstark och blommande perennplantering stannar vi gärna till en stund. Vi tittar närmare, läser på skyltarna, doftar, fotograferar och kanske tar en selfie. Sedan går vi vidare.

Men när vi verkligen vill slå oss ner, umgås, fira något eller njuta av en picknick söker vi oss ofta till träden. Till de uppvuxna miljöerna, skuggan och skyddet från buskar och trädkronor. Det är under träden vi stannar längre.

Enligt Henrik Sjömans observationer är det i närhet till de stora träden som vi spenderar längre stunder. Foto: Erika Wallin

Träden drar ner tempot

Henrik betonade vikten av att skapa gröna rum där människor kan pausa, vila och bygga en relation till naturen. Träd och buskar är därför inte bara dekorativa inslag i en gestaltning, utan grundläggande element som alla bör ha tillgång till. De skapar rumslighet, trygghet och ett ombonat mikroklimat – svalt under heta dagar och skyddat när vädret är mindre inbjudande.

Han lyfte också en viktig aspekt av tillgänglighet. En stor andel av Europas befolkning bor i lägenhet och i urbana miljöer. I EU bor omkring 48 procent i lägenhet och 73 procent i städer och tätorter. Även om siffrorna är något lägre i Sverige handlar det om många människor som saknar en egen trädgård.

När en stor del av befolkningen bor i lägenheter i storstadsområden blir de allmänna parkerna desto viktigare. Bild från Henriks presentation

Henrik tog även upp ett växande problem med biophobia som betyder rädsla eller obehag inför naturen. Mediernas rapportering om fästingar, brottslighet och andra risker kan bidra till att människor känner sig otrygga i gröna miljöer. Samtidigt blir vi alltmer växtblinda. Att skapa möjligheter för människor att vistas i och lära känna naturen handlar därför också om att bygga relationer och förståelse.

Vi fick dessutom ta del av delar av Henriks forskning kring olika träds strategier för att hantera vattenstress. Han lyfte bland annat fram björk och rönn, som släpper sina blad relativt snabbt vid torka och på så sätt skyddar sig själva. Träden kan se lite nakna och ledsna ut under en period, men återhämtar sig ofta fint till nästa säsong. Problemet uppstår när vi vill att träden ska leverera skugga just då det är som torrast och varmast. Då är det bättre att välja träd med tåliga cellstrukturer som klarar ett högt vatten- och tryckstresspåslag utan att ta skada. Här finns listor framtagna på respektive sorts tålighet som en viktig vägledning.

Gestaltningen slutar inte när anläggningen är klar

Den danska duon Molly Mullane och Thomas Vejsnæs lyfte vikten av ett närmare samarbete mellan landskapsarkitekter, designers, anläggare och skötselpersonal.

Alltför ofta arbetar de olika yrkesgrupperna i separata led, trots att slutresultatet är beroende av att alla förstår helheten. Genom att involvera fler kompetenser tidigt och låta samarbetet fortsätta längre kan både förståelsen och kvaliteten i det färdiga resultatet förbättras.

De betonade särskilt betydelsen av att landskapsarkitekten finns med även under de första åren efter anläggningen. Det är då man kan följa upp, göra justeringar och se hur gestaltningen faktiskt utvecklas.

Vision versus verklighet när inte ansvar och visioner förankras i alla led. Bild från presentation.

Lika viktigt är att redan i projekteringsstadiet veta vem som ska ansvara för skötseln. En park eller en planteringsanläggning kan aldrig betraktas som något färdigt. Den är en levande process som hela tiden förändras, och gestaltningen fortsätter att ta form långt efter invigningen.

En tanke som känns självklar när man hör den, men som uppenbarligen behöver få större genomslag i branschen.

Cirkulär skötsel i praktiken

Bodil Åsberg avslutade föreläsningarna med en inblick i trädgårdsmästarens vardag och hur skötseln kan bedrivas mer cirkulärt.

Ett klassiskt arbetssätt är att samla ihop allt ogräs och växtmaterial och sedan forsla bort det. Bodil visade på ett annat förhållningssätt: att i så stor utsträckning som möjligt låta materialet stanna kvar och återföras till jorden.

Med en enkel grep gräver hon ner växtmaterial direkt på plats. Vid soligt väder kan ogräset först få ligga och torka en stund på en hårdgjord yta innan det täcks av annan vegetation. Det är också ett skonsammare arbetssätt för kroppen än att ständigt skyffla och forsla bort material.

På samma sätt försöker hon kompostera eller finfördela så mycket som möjligt på plats. Små, praktiska förändringar som tillsammans kan göra stor skillnad för både resursanvändning och arbetsmiljö.

Tips till upphandlare

Bodil uppmanade upphandlare att tänka mer på kompetens än arbetsmoment. Hon gav konkreta exempel på hur en upphandling kan formuleras och gav även exempel från vad det innebär i praktiken.

Bodil gav exempel på hur en bra upphandling kan se ut. Foto: Erika Wallin

Många tankar att ta med hem

Det blev en innehållsrik dag med många nya perspektiv, begrepp och idéer. En del bekräftade sådant många redan anat, annat utmanade invanda föreställningar.

Några tankar stannade kvar lite extra:

  • Förvildning kräver kommunikation. Det som många yrkesverksamma ser som biologisk mångfald och hållbar utveckling kan av andra uppfattas som ovårdat. Därför behöver vi bli bättre på att berätta varför vi arbetar som vi gör.
  • Det är under trädkronorna vi vistas längst. Blommande rabatter fångar blicken, men träd och buskar skapar miljöerna där vi stannar längre.
  • Ogräs kanske borde heta spontan vegetation. Ett nytt namn kan öppna för ett nytt sätt att se på växterna.
  • Skötseln är en del av designprocessen. En gestaltning är inte färdig när anläggarna lämnar platsen. Den fortsätter att utvecklas.
  • Rewilding är ett steg längre än den naturlika trädgården. Det är ett spännande förhållningssätt, även om det kanske fortfarande ligger ganska långt från hur många privatpersoner vill att deras trädgårdar ska se ut.
  • Barrotat ökar i populäritet. Ett tecken på att vi kanske är på väg mot mer resurseffektiva sätt att arbeta med växter.

En konferensdag som höll måttet

Att få ihop så många intressanta föreläsare och perspektiv under en och samma dag är en bedrift. Konferencieren Linnéa Dickson lotsade publiken genom programmet med både pondus och precision.

Konferensen Nyansera Grönt 3 var slutsåld och salen full av entusiastiska åhörare. Foto: Erika Wallin

Konferensen sista talare var Malin Hirdman från Studio Skärpa som sammanfattade dagen. Ett fint citat från dagen hämtades från Elin Wägner, Fred med jorden 1940.

Människan har blivit alltmer rastlös, men jorden har sin egen rytm. Hon behöver tid till allt det arbete hon skall utföra.

När vi lämnade Kulturen i Lund var det med huvudet fullt av nya tankar och en lång lista med saker att fundera vidare på. Det blev en påminnelse om att framtidens gröna miljöer inte bara handlar om vilka växter vi väljer, utan också om hur vi förstår och samarbetar med naturens egna processer.

Och kanske framför allt: att vi behöver ge växterna lite större utrymme att själva vara med och bestämma.

Text: Erika Wallin