När branschmässan Elmia Garden gick av stapeln häromveckan fanns Karin Persson, Linnea Oskarsson och Lars-Åke Gustavsson från Nationella genbanken vid SLU Alnarp och POM, Programmet för odlad mångfald, på plats för att berätta om årets nyheter i Grönt kulturarv^®-sortimentet. Plantskolesidan förstärks med tre rosor och en brittsommaraster.

Bourbonros Rosa (Bourbon-Gruppen) ’Blomsterhult’

’Blomsterhult’ bildar kraftiga buskar som under goda betingelser kan bli 3 m höga och nästan lika breda. Vackra blomknoppar pryder buskarna före blomningen. Kraftiga blomskott ger ofta 10-20 blommor, 7-9 cm i diameter och tätt fyllda med ibland fler än 100 kronblad. Blomfärgen är lysande, varmt rosa och bleknar något under blomningen. Doften är medelstark med inslag av kryddnejlika. ’Blomsterhult’ blommar mycket rikligt från slutet av juni till slutet av juli. Busken är en strålande vacker solitär men är också fin i grupper, buskage och häckar.

Blomsterhult är en by mellan Öljaren och Hjälmaren i nuvarande Vingåkers kommun i västra Sörmland. Dit kom rosen ’Blomsterhult’ före 1920 och där växer den nu på nästan varje gård. I kyrkbyn Österåker, också Vingåkers kommun, är ’Blomsterhult’ så vanlig att den kallas för Österåkersrosen. Den förökades en gång av trädgårdsmästaren på Österåkers sockens största gård, Forsby. Från Blomsterhult och Österåker spreds rosen vidare till bland annat Jönköping där den kallas Jönköpingsrosen. POM har inte kunnat finna rosens originalnamn och har valt att ge den namnet ’Blomsterhult’.

Damascenerros Rosa (Damascena-Gruppen) ’Svea’

’Svea’ är en frisk, skuggtålig, anspråkslös och lättodlad ros. Den är nära släkt med och sannolikt en mutant av den sort som sedan 1980-talet bär namnet ’Minette’. POM har funnit att ’Minette’ ofta har 50-120 kronblad per blomma och att blommorna ruttnar lätt vid regn. ’Svea’ är den av POMs ’Minette’-fynd som har lägst antal kronblad, i regel 10-16. Inte vid något tillfälle har POM noterat att sortens blommor ruttnat av regn.

Buskarna kan bli över 2 m höga och lika breda. De är ofta täta med bågböjda grenar. Blomknopparna är dekorativa och spetsiga. Kraftiga blomskott ger ett tiotal blommor som ofta är 8-11 cm i diameter, halvfyllda och grunt skålformade till flata. Blomfärgen är lysande rosa, ibland mörkt rosa, och bleknar till ljust rosa. Blommorna doftar starkt och gott med inslag av kryddnejlika. Nyponen är brett päronformade, mörkt orangeröda till röda. Härdigheten är inte prövad men bedöms till minst zon 5, troligen zon 6 och kanske zon 7.

’Svea’ har påträffats på endast en växtplats, en trädgård i Lidköping. Trädgårdsägaren fick rosen av sin far som bodde i Hjo. Han fick den i sin tur från sin moster som också bodde i Hjo. Mostern planterade rosen i sin trädgård på 1930- eller 1940-talet. Varifrån hon fick plantan är okänt.

Spinosissimaros Rosa (Spinosissima-Gruppen) ’Vaplan’

’Vaplan’ är en av fem tidigare okända ’Poppius’-hybrider som påträffats under POMs inventeringar. Sorten påminner om ’Poppius’ men har vita, fyllda blommor och glandelhåriga blombottnar och nypon. ’Vaplan’ påträffades på en idag övergiven industritomt i jämtländska Vaplan, Krokoms kommun. Där låg tidigare Waplans Mekaniska verkstad. Ingen vet idag när rosen planterades vid den nu rivna kontorsbyggnaden eller varifrån plantorna kom.

På fyndplatsen i zon 6-7 bildar ’Vaplan’ ett större bestånd. Grenverket är 1 m högt och beskärs sannolikt årligen av väghållaren. Busken fryser i regel inte alls tillbaka på vintern. I POMs provodling på Fredriksdal i Helsingborg blir ’Vaplan’ mer än 3 m hög. Blommorna är vanligen 5-7 cm i diameter, först nästan bollformade och slutligen skålformade, med 15-20 kronblad. Doften är svag till medelstark och kryddig med inslag av harts. Nypon bildas sällan. De är rödaktigt brunsvarta och täckta av styva glandler.

Buskarna blommar rikligt från början till slutet av juni, i juli i zon 6-7. ’Vaplan’ är en frisk sort som är odlingsvärd i hela landet, men som rekommenderas särskilt för områden med tufft klimat, till och med zon 7. Den kommer bäst till sin rätt som solitär, i grupper och buskage. Den kan säkert också bilda vackra, täta häckar.

Brittsommaraster Aster amellus ’Axel Tallner’

En brittsommaraster med stadigt, upprätt växtsätt och enkla, lila blommor med gul disk på vackert brunlila stjälkar. Blommorna är 4-5 cm stora och sitter samlade i toppen av plantan som blir ca 60 cm hög. I Alnarp blommar ’Axel Tallner’ i fyra-fem veckor med start i mitten av augusti. Brittsommaraster trivs i soligt och väldränerat läge. Det är en bra bi- och fjärilsväxt.

Axel Tallner var trädgårdsmästare och fick uppdraget att rita och anlägga en trädgård i Hurva i Skåne i slutet av 1930-talet. Tallner använde troligen växter från sin egen handelsträdgård när han planterade trädgården någon gång kring 1940. Den lila brittsommaraster som nu fått hans namn sattes i ett stenparti vid sidan av huset. Stenpartiet var anlagt av annorlunda stenar som trädgårdsägaren Sture samlat under sitt arbete vid Vägförvaltningen. Dottern Essie sprang som barn upp och ner i stenpartiet. Hon övertog senare sitt föräldrahem och har varit noga med att bevara växterna som fanns i trädgården under hennes barndom.

Läs mer på Grönt kulturarvs hemsida. På Växtforum har vi tidigare skrivit om Grönt kulturarv vid flera tillfällen. Sök på Grönt kulturarv i sökrutan längst upp till höger.

Foto: POM och Berit Haggren