En plantskola är en värld av växter, odling, trender, marknadsfrågor och rådgivning.
Växtforum är de svenska odlingsplantskolornas webbplats.
Välkommen!

Strategierna som avväpnar vinterkylan

Publicerad: 2014-03-12 Bland växterna finns två olika huvudstrategier för att klara frost, nämligen att undgå den och att överleva den. Geofyter och perenner har valt den första strategin och övervintrar under markytan. Vedartade växter har utvecklat lite olika metoder för att klara kylan. Ett vanligt trick är att sänka fryspunkten i cellerna.
Strategierna som avväpnar vinterkylan Varmt vårväder ger en tydlig signal till växterna att det är dags att släppa på vinterhärdigheten.

Genom att sänka cellvätskans fryspunkt undviker härdiga växter den cellsprängning som andra, mindre köldtåliga växter, råkar ut för. Principen är densamma som när vi häller glykol i bilens kylare på vintern, förklarade Majken Pagter vid GRO Plantskolors årsmötesdagar, där hon föreläste om växters utveckling och upphävning av vinterhärdighet.

– I bästa fall kan växterna sänka fryspunkten ända ner till minus 40 grader. Det finns också växter som tolererar nedfrysning mellan, men inte i, cellerna. Något som förutsätter hög tolerans för uttorkning. Vattnet diffunderar då nämligen ut från cellerna, som skrumpnar ihop. Ofta samverkar de här båda mekanismerna.

Komplexa system

Majken Pagter är forskare vid Max-Planck-Institut für Molekylare Planzenphysiologie i Potsdam, Tyskland. Där arbetar hon med de molekylära mekanismer som är involverade i växters vinterhärdighet. Hon är även knuten till Århus universitet i Danmark, där hon driver forskningsprojekt om förändringar i vinterklimatet och övervintring av frukt- och bärväxter.

Majken Pagter– Men ska övervintringen fungera bra krävs ju inte enbart en god vinterhärdighet. Växterna måste också klara de sekundära effekterna av kylan. De vill säga frosttorka, den begränsade syretillgång ett liv under ett snötäcke innebär och mekanisk stress av is och snö.

Det finns en mängd fysiologiska och biokemiska faktorer som är involverade när en växt utvecklar vinterhärdighet. Majken Pagter nämnde till exempel att tillväxten avtar och innehållet av vatten i växten reduceras, organiska ämnen som kolhydrater och aminosyror ackumuleras i cellerna, innehållet av antioxidanter ökar samt att cellväggar, membran och hormonbalans förändras.

Kapaciteten att utveckla härdighet är något som sitter i växtens gener. Att förändra den är en mycket komplex process som involverar många olika gener.

– Något sådant kan enbart ske genom förädling eller genmodifiering. 

Rätt timing avgörande

För alla som arbetar med växter är risken att de drabbas av frostskador en intressant fråga. Faktorer som styr detta är växtens kapacitet att utveckla härdighet, om den har rätt timing i sin utveckling av vinterhärdighet och hur snabbt den kan utveckla densamma. Även timing och hastighet för upphävande av vinterhärdighet spelar in, liksom vilken kapacitet växten har att utveckla härdighet på nytt efter en tillfällig temperaturhöjning. Det senare är ju aktuellt till exempel under tidig vår när växter kan lockas igång av varmt väder. Något som ofta straffar sig om kylan sedan kommer tillbaka.

Förutom att art och sort spelar roll för härdigheten har också olika delar av växten skiftande härdighet. Vedartade grenar är mest härdiga och kan i vissa fall och mitt på vintern tåla temperaturer under minus 40 grader.

– Det finns grenar man, mitt på vintern när de är som mest härdiga, kan sänka ner i flytande kväve utan att de tar skada, sa Majken Pagter.

Organ i jorden, som rötter och knölar, hör till de minst härdiga delarna av växterna. I sammanhanget kan det vara värt att notera att temperaturen en bit ner i jorden som regel är betydligt högre än lufttemperaturen vid kall väderlek. Vid krukodling ovan jord blir påfrestningarna på underjordiska organ helt annorlunda och betydligt större.

Värme får växterna att vakna

Upphävning av vinterhärdighet kan gå snabbt, det kan handla om några dagar.  Temperaturen är den viktigaste faktorn och cirka 5 plusgrader är för många arter en klar signal om att det är vår och dags att släppa garden.

En lurig sak för växterna är när det blir en varm period som sätter igång dem, och det sedan blir kallt igen.

– Förmågan att kunna återutveckla vinterhärdighet varierar mellan arter och sorter. Den ändras också över vintersäsongen, sa Majken Pagter. Generellt är kapaciteten för detta bättre i januari än i mars. Man ser också att växterna tappar härdigheten snabbare i mars än i januari. Och när de väl börjat växa på våren kan de inte längre återgå till vinterhärdighet.

Det man kan göra för att undvika att växterna sätter igång för tidigt är att förvara dem i stabil, låg temperatur (4 grader eller lägre) samt att välja sorter som man vet kommer igång sent på våren.
 

Gå tillbaka